Denna dag, dagen efter kristi himmelsfärd är biblioteket åter öppet.
På min nattliga promenad, natten till torsdag befann jag mig i Limhamn ett bostadsområde med villor och flerfamiljshus. Den nattliga promenaden var väl en minnenas promenad. Tyvärr är inte respekten för individens beslut lik inarbetad här som i andra svenska städer.
I denna stad ser man folk som experiment. I detta sovande område hittade jag tio taxibilar, promenerande blondiner som ansåg sig sexiga. Och jag hittade parkerade personbilar med människor i som ansåg sig ha rätt att bevaka. Man har en egen lagstiftning i denna stad. Man har rätt att spionera, byta ut personal på statliga muyndigheter bara för att man vill.
Att detta är olagaligt bryr man sig inte om, eftersom polisen är med på detta. Man gör egentligen inget olagligt, man spelar rollspel. Under informella former.
Under promenaden kilar två råttor över vägen. I detta rollspel ingår att man får gå in i andras trädgårdar och släppa ut en råtta. Det finns normalt inga råttor i detta område.jag går ner till havet, til stranden där invandrargrupper grillar sommartid. Kväll efter kväll och man städar inte.
Man vet inte hur man gör, och kommunens anställd skall ha mer att göra.
Detta resonemang har ingen ekonomisk, politisk eller ens konsekvens. Ingen logik.
Man har kommit på det bara.
Det är mycket i denna stad som bara uppstår. Man bara gör, för att alla andra gör och man ifrågasätter inte, man reagerar inte eller ens ifrågasätter.
Dagen efter gick jag till stadsmissionen. Vi grillade pedagogiskt. Det är mycket som ursprungsbefolkningen måste göra pedagogidkt. Slänga skräp i papperskorgen. Låta brandbilen passera utan att kasta sten. Inte gräva upp blommor ur offentliga rabatterna.
Alla förstår att det är trams. Detta är landet där trollhättans personal anses vara rasister, och de nya trollhätteborna skulle in på SAAB. SAAb finns inte4 mer och den bilkompetens som man fick räcker till att byta tändstift och hitta oljestickan.
Detta är cynism, det är förakt.
På stadsmissionen söker jag upp kuratorn och ber denna kvinna be om ursäkt för den svenska turist som haft sexuell aktivitet på missionens toalett högt och ljudligt inför hemlösa människor. Den manliga partnern var en hemlös punkare som jag använde som guide. Då mina pengar blivit stulna i milan, vilket skapade oreda i reskassan. Denna kvinna är stolt över att hon kunde erövra denna hemlösa man från mig och jag hade haft en uppvärmning.
Tyskarna finner inte samma lustifikation i detta beteende. De finner det ovärdigt, äckligt och för mycket. De människor som arbetar på stadsmissionen i berlin och de hemlösa människor, vet hur man gör och behöver inte påminnas.
Jag påpekade också att den ökade rättssituationen i malmö, som kommer i förslumningens spår, kan vara lite avancerad att hantera om man är nybörjare. Och detta borde man naturligtvis ha tänkt på.
Det är mycket man borde ha tänkt på här i malmö, som man inte klarade av att tänka tanken på. Och varför man inte tänkte. Denna befolkning anses enligt ett enat europa tillhöra nekrofilens kundkrets. Enligt min definition av hjärndöd.
Och denna kvinna fattar fortfaranade inte vad hon har gjort.
