under två år har jag rest i europa. som ensam kvinna, då europa skall vara ett jämställt samhälle. där kvinnor skall ha lika rättigheter som män. vi lever alltså inte i ett patriarkat. min ålder och framtoning gör att jag inte kan kallas desperat. jag reser, skriver och bloggar.
jag söker information för en politisk argumentation och har mina rötter i den militanta miljörörelsen.
låt oss kalla mig militant feminism. jag besöker inte privata hem , inte gärna, och åker kollektivt. buss, tåg. och det är en tanke bakom detta.
jag bär mitt bagage i trappor, och det är en tanke bakom detta. denna tanke kan kallas självständighet. ett svårt och krångligt ord, när man inte förstår innebörden i de demokratiska spelreglerna, utan anser att kamratgruppens humör skall vara avgörande för hur man blir behandlad.
och nu förstår alla varför en del länder i europa inte är lämpliga för turism. man är opålitlig.
vandrarhem är en svensk institution i arbetarklassens rörelse. och dessa vandrarhem är en svenska företeelse och har en svensk tradition. ursprungsbefolkningens rekreation.
och den skall vila i förtroende. det kan vara svårt att förstå detta när man som latinamerikan har lojaliteter med landsmän i sverige. man rotar i väskan, man tycker inte om, och man häller färg i väskan, och man förstår inte att detta är fel. man hjälper en kamrat.
och man har inställningen, att hon skall iväg.
stör jag, är jag homosexuell, är jag klädd i stöldgods. pratar jag inte korrekt svenska. betalar jag.
man tar betalt för ett rum och låter sina vänner trakassera ursprungsbefolkningen, på ett svenskt vandrarhem. och man är så korkad att man inte fattar vad man gör. man kommer aldrig att förstå.
eller gambianen som använde vandrarhemmet för att visa upp sin hemlands kulturella bestraffning. ute i europa, möter man hans vänner i oliak sammanhang, som på olika sätt skall visa sin manlighet. på vandrarhemmen finns alltid en låga med fri mat, gäster lämna kvar rester och liknande för den som behöver.
men så gör man inte i gambia. jag betalde pengar till barnens spargris med det hörde han inte. ute i europa hittar vi hotellpersonal som har ett helt annat syfte än att presentera landets språk och policy i turism. det är ett fasligt springande i mitt privathyrda rum, ofta betalat till överpris.
som afrikansk invandrare har man sina privilegier och rättigheter som man själv definierat.
frankrike bör ta en paus i turistandet. fundera på hur man anställer sin personal, och slå upp arbetstillstånd och språkllg behörighet i ordboken, anser jag. värre rotvälska än när dessa afrikavänliga vänner skall hjälpa sin kamrat. har jag aldrig hört.
och så återvänder vi till sverige. hotellpersonal med invandrarrelationer och stark moral. åter betalas överpris och åter rotas det i resväskan och förstörs saker. man snattar hudlotion och man kontrollerar. och dessa moralen väktare, ja det är blondinens logik.
det är en skrämmande ologisk skara som vandrar fritt ute i samhället och detta torra blonderade hår och stulna kläder rättfärdigar deras beteende. och helt plötsligt kan man inte styra sina känslor, man är svartsjuk och utövar sin svartsjuka i min betalda säng.
var är logiken? jag är charmig, jag är världsvan. och jag har lärt mig att säga till och däga ifrån.
det syns mycket tydligt vad jag anser om ointelligent, lata människor.
och som sagt, när jag säger till efterhängsna karlar att gå ur mn lägenhet, eller mina föräldrar gör det, så lyder man. det är anständighet, det är folkvett.
sverige behöver inte fundera särskilt mycket över hotellets standard. vid trasserier av ursprungsbefolkningen inträder tresebojkott, och det är det som sker i sverige, i östeuropa.
datorintrång anses som ett allvarligt brott över hela världen, men i vissa delar av turismsektorns hotell anser man att det är hotellpersonalens rättighet. man kollar bilder, tar för sig av musiken i datorn. kanske vill man retuschera en privat bild, bara för att testa. det är så tråkigt. det finns inga gäster.
vas märkligt. och så kallar mand et rollspel. klarar inte av att skilja på hemmet och arbetet. klarar inte av att skilja på personal och privatperson. man skall plocka poäng. man skall vara fräck.
vilka poäng? vad är fräck. vem uppskattar en fräckhet. på hotell för tusen kronor natten, ingen. i arbetarklassens vandrarhem, ingen.
på gården i förorten med trasiga bänkar, bilar parkerade på den bilfria ytan och med överfulla papperskorgar och sandlådor. där platsar det och du.
i betongen med parabol och mobil på reklamerbjudande. hemma med kompisarna. kasta sten på en katt, koka en katt. jag tycker inte om katter.
och i förorten, tro mig, har man ine förstått vad en förortsbo har för status i samhället. tycker om?
