runt –94 var göeteborg en hipp stad. jonglörer och de riktigt stora dj.s var i götet och rockade staden.
och det var dans- och teaterfestival, och staden hade en citypuls.
those were the days.
var tog detta vägen. och varför var de där just då. vi måste komma ihåg att det finns en politisk elit i göteborg, tro inget annat. och underskatta inte den eliten.
kanske skulle man kolla. och vad såg man. hur betedde sig olika grupper i partyvimlet.
vem la märkliga substanser i andras drinkar. och vem snodde marker vi rouletten. och ute i vimlet där jonglörerna stod.
vem följde efter vem, och vad berättade man för de nya besökarna. och de unga sjuttonåriga blondinerna fick leka damer i sin äldre pojkväns sällskap. man kände varandra. och hur var man klädd. var är de nu. inte i göteborg i alla fall.
sängkammarblicken från den svala blondinen hjälpte inte. göteborg fick inte godkänt. man kunde inte bete sig som folk. man spelade över och i klubben är detta inte helt okej.
jag kan med största sannolikhet säga att göteborg har gjort sitt på partyarenan, och får nöja sig med innersta kretsen, och deras kamrater.
till malmö kom man inte ens, man visste hur de var. internationell miljö.
i östeuropa skulle jag aldrig parta som jag är van, det skulle sluta i fullständig katastrof. man kan inte hantera sina känslor. för att resa säkert i denna del av europa bör man vara överviktig, eller gift med en gravt handikappad. i annat fall kan det, utan orsak, hända att en blonderad kvinna blir svartsjuk. och sätter igång ett spel. hon anser att hon är gullig. och ångrar sig sedan.
hon suggererar sig själv in i en svartsjuka som är helt grundlös och som turist med arkitektur och parkarrangemang, pröva lokala maträtter blir det hela överjobbigt.
när dessa okontrollerade nervknippen vistas inom turistbranschen i övriga europa sjunker kvaliteten betydligt. själva anser de att deras arbetsinsats är oöverträffad, men jag kan avstå.
sverige, kanske stockholm undantaget, har inte internationellt förtroende. katrineholms vandrarhem med sin afrikanska kultur och sönderskurna kängor. i brålanda körde några kvinnor som var helt bortkopplade från vandrarhemmet igång ett drama, för att vara gulliga. och följde efter på bussen till vänersborg. blandade in nordea banken. trakasserier mot turister och ursprungsbefolkningen är inte acceptabelt, ingen är intresserad av hysteriska kvinnor med hemmagjord sängkammarblick. i dalsland eller sörmland reser man inte för att hitta sin blivande man. och om man gör det tar man inte in på vandrarhemmet. sverige är ute. har en tråkstämpel, som östeuropa.
jag är böjd att lägga danmark till den listan. även här är det mycket sängkammarblick, en förkärlek för utgångna kläder. får svartsjukeutbrott och när den polska städerskan byter ut städsvampen mot en äldre variant, är saken klar. förstör tvättsvampen och tömmer dammvippan i resväskan. och det är ett hotell vi pratar om nu.
gästarbetare som ska ha något att prata om vid hemkomsten. när jag lämnade fredericia fanns journalisterna på plats, de hade sett allt. när malmö skulle ta över. och en polsk sängkammarblick har inget med sexighet att göra tro mig.
och här i odense är personalen utbytt. en sömnig stad, ett tillfälligt uppvaknande vid folkmusikfestivalen, men i övrigt.
ingen puls. kläderna i affären andas tråkigt. och dessa övernerviga unga kvinnor är inget roligt att klä. kämpa på. nåt man känner igen, var det inte så. kläderna kommer från –95.
