i sverige har de störa städerna begåvats med miljonprogrammets områden. en storstasning med höga ambitioner som blev, vad det blev.
och en del finner detta som en livsfarlig plats, en plats för hot och våld och vill hest inte vistas där över huvud taget.
en del finner detta som en behaglig plats, normlöshet ger en frihet. vill man inte så vill man inte. den mångkulturella platsen ger möjlighet till något nytt. man inspirerar religion, språk, kultur och mixar och ser vad det blir.
en del finner det mångkulturella samhället som ett område av zoner. araber, svenskar, finländare osv. man vandrar ut och in i olika zoner och tar sedan dit man kommer.
en dagen. man äter memma, lyssnar på finsk tango och dricker Koskenkorva.
nästa dag man äter kebab, lyssnar på orientalisk musik och diskuterar situationen i syrien.
osv.
rent generellt är arbetslösheten högre än i övriga sverige, och antal studenter på universitet lägre. man kanske börjar en studie, men avslutar den inte av olika anledningar.
och mitt i allt detta finner man två saker
man pratar om varandra, inte till varandra.
den språkliga konventionen är otydlig. genom alla språkliga experiment och lattjande, är den bild som kopplas till ordet olika hos olika individer. man har olika definitioner för samma ord. och samtalet blir en trasslig väv av associationer. kommunikationen som kan kopplas till information är underordnad, lustifikationen. lek med betydelse av ord.
förorten består av centrumpersoner. människor som har en informell position och periferimänniskor med en underordnad eller osynlig roll i samhället.
i detta samhälle, med denna språkliga miljö bildas en informations mur mot övriga världen. dagstidningar, politisk litteratur, debattartiklar i politik, ekonomi och religion läses inte. men man har en mängd kanaler på TV. filmer, naturprogram, tecknande barnprogram dygnet runt.
och i detta, i samtalet med de osynliga periferimänniskorna finner man ytterst välformulerade, väl definierade och kloka livsval. man har fått hjälp utifrån att formulera och definiera sin livsstil. oavsett om man är ensam mamma, eller tar till flaskan lite för ofta för att vara okej.
dessa osynliga människor vandrar ut och in genom informationsmuren. och runt centrumpersonerna råder total förvirring. kroniskt. man hittar på, man skyller från sig och man tar till hemlandets kultur. men man söker aldrig en samhällelig definition, eller konvention. och kopplar fel i informationen.
vad innebär detta?
är detta något nytt, innovativ eller är det lathet och dumhet?
i dessa miljöer är den så kallade tvåspråkigheten ett faktum. att alla barn i svenskt skolsystem lär sig engelska från mellanstadiet är ett oviktigt faktum. det bortrationaliseras. det är ett icke bekvämt argument.
i förorten kan man genom sin centrumposition säga i tvs direktsändning
ja, vi från den språkgruppen är sådana, det bara är så.
om jag satte mig i lettisk tv och på knackig lettiska sa
ja vi i norden är sådan, det bara är så. vi ska äta ärtsoppa på torsdagar och vi dricker mycket vodka, så skulle reaktionen bli
jamen då tycker jag att du ska åka hem och utveckla din personlighet. du passar inte här, du är inte flexibel. eller hur.
varför kan man inte se den språkliga leken med ord i ett sammanhang och det formella språket som man använder i det offentliga samtalet som ett annat sammanhang.
ofta i det formella, offentliga samtalet säger man i förorten,
ursäkta mig, jag tänkte på något annat,
ursäkta mig jag måste ringa ett samtal
ursäkta mig, men nu var jag inte riktigt med här, kan vi ta detta en gång till.
och detta är inte acceptabelt. eller hur.
eller den grupp innanför informationsmuren som anser att olovandes undersöka grannens skåp och lådor, kylskåp eller källarförråd, det är den information de behöver. man kränker trygghetszoner, privatliv och man fattar inte att det är det man gör. och urskuldar sig med att man inte kan läsa, eller var nyfiken.
man kan inte förväxla, mångkultur med normlöshet. man kan inte leva sitt liv som i hemlandet.
och i nittionio fall av hundra, utvecklar individen från främmande land en personlighet som han flydde från. han blir sin egen bödel.
alla eliter i ett samhälle, intellektuell, ekonomisk, politisk eller social bildar en spänning i samhället, man kan kalla det dynamik eller man kan kalla det oroshärd. det finns en ojämlikhet, inte en orättvisa. och hur intressant är det att utjämna detta faktum. för att bilda ett statiskt konformistiskt samhälle.
detta är min analys av förorten i svensk storstad.
