Jag har varit här förut. Efter att rest tre månader i balkan länderna kom jag så till baltikum. Jag reste en månad i estland, en månad i lettland och en månad i litauen. Självständiga och med egen flagga.
Då jag kom till Riga kändes det befriande att slippa alla sexshopar. Att slippa se dessa spända kvinnor som lägger locket på för husfridens skull. Läget var tämligen spänt i dessa länder.
Och detta kan bero på många olika saker.
Men i Riga danns inte sexshopen. Här, liksom i alla minoritetsfolk, gifter man sig tidigt eftersom man vill hålla sin befolkning vital. Man är noga med barnen och skiljer sig inte av tradition. Och detta är dels en praktisk institution och dels ett sätt att undvika inavel.
Man mötte praktiska människor. Klädda i kvalite där funktion prioriteras före mode, samhället var avskalat av sexuella signaler. Man gick normalt, var normal och hade ofta bråttom.
Och barnen hade tillträde till stadens livsrum. Bilar körde med försiktighet och alkoholen fick vänta till kvällstid. Det var mycket turister från hela världen och alla fann det behagligt att vistas i denna lite gammeldags moralmiljö. Det var kul och annorlunda.
Riga bon var kvick och intelligent. Man fattade snabbt, även om man inte kunde kommunicera på alla språk.
Denna gång är bilden något förändrad. Besökarna kommer inte från hela världen utan från balkan, och kvinnorna är spända, för höga klackar och för blonderade.
Samhället har sexuella signaler och informationen är skvaller, lögner och förtal.
I tre dagar bevakde man mig utanför hotellet för att komma åt den ryska officersmössa, man visste låg i resväskan. Detta visste balkans invånare, kroater. Men man visste inte så mycket om lettlands historia.
Jag är moskvatrogen kommunist. Det är ingen hemlighet. Men militärmössan används på berlins klubbar intepå Rigas gator.
Berlin har en musikkultur som är hård, industriell och suggestiv. Den kräver tydliga markeringar för att publiken skall hållas på mattan, därav mössan. Den typen av klubbar finns inte i Riga. Man har en annan musik och en annan umgängeskultur.
Just nu studeras jag ung rysk litteratur, och självklart är baltikums åsikter mycket intressanta som motvikt i en ideologisk debatt. Balternas minnen, traditioner och självständighetskamp för frihet.
Men det är inget man vältrar upp i hotellreceptionen. Det gör man bara inte.
I balkan kan man få de mest märkliga frågor om privatlivet. Man har inte de gränser som ett samhälle i respekt kräver. Kanske det är därför kvinnorna är spända , har för höga klackar och är för blonderade och agerar lite explosivt emellanåt.
Man kränker trygghetszonerna.
Och även här ser vi kläder tillverkade med icke tillåtna metoder. Barnarbete och otillåtna färgningar. Europa har tagit steget från den typen av ekonomiska metoder. Vi lever i ett humant samhälle och det är vår strävan. Att inte exploatera barn, kvinnor i ekonomiskt syfte. Vi förhandlar i detta samhälle, och vi förhandlar för de svagas rättigheter. Och detta börjar luckras upp på Rigas gator.
Varför skall jag acceptera detta? Och skall jag acceptera detta?
