Jag har gjort mina yogakläder. I prövandet av vad man kan göra av en semestert shirt med ett märkligt motiv på magen. En tshirt som i sig inte är värd mer än sina minnen, och därför oersättlig.
En massproducerad vara, som genom att säljas i en tid i ett rum blir så fruktansvärt viktigt. Jag finner det märkligt.
En semestertshirtkollektion.
Och nu skall det bli yogakläder.
Och det säger jag, när jag travar i i yogasalen utför man sina yogaövningar, lyssnar på sin inre röst och hittar sin inre harmoni, och detta skall ske exakt. Annars
Så blir man ett med världssjälen, brahman. Och, det ges inga genvägar till reinkarnation. Där är yttersta gränsen.
Nu är jag trött på trams och flams och daltande med olika kulturer. Är detta uppfattat.
