När jag här i riga fick mitt nyinköpta garn stulet på en restaurang, i ett obevakat ögonblick var klåparen framme så startar tankarna.
Garnet var inte dyrt men det kändes förtretligt att gå hela vägen tillbaks. Och vi får väl anta att den turist som snattade garnet ansåg kunna sätta sig över lagen. Han var väl man.
Och tanken kommer, ja, det är nog så det är här i Riga.
Kvinnornas arbete likosm räknas inte. Det är få kvinnor som tar sig en fika på caféerna. De dricker sitt kaffe hemma och det är ganska vanligt att man har ett handarbete. Det kostar inte så mycket men man använder sitt handarbete, alla gör så, att samla tankarna, hitta en harmoni eller planera upp dagen, eller bearbeta det som hänt. Och alltid rör tankarna familjen.
Och då frågar jag mig hur kan man vara så respektlös. Jag kan tänka mig att kösutrustningen, kylskåp, spis eller redskap inte har så där fruktansvärd hör prioritet i familjens budget. Man kräver att hon skall vistas dagligen i köket men säkert har bilen och TV,n mobiltelefonen större prioritet än en ny kastrull, nytt vardagsporslin och så kan man ta hennes inköpta garn bara för att man ville det.
Västeuropa har haft en kvinnlig frigörelse och vi har svårigheter att hålla den jämlikheten i och med att vi har nya invandrargrupper som ser som sin uppgift att återföra sverige till ett primitivare stadium. I sverige har kvinnor rätt till högre utbildning, det kan var lite svårt att förstå detta för de nya männen, de har ju inte bytt identitet bara för att de flyttat hemifrån. De är densamma, och nu svajar logiken.
Men lettlands kvinnor var under den kommunistiska perioden likvärdiga. Arbete åt alla. Och nu är jag inte fullständigt informerad om lettisk kvinnorörelse, men jag finner att de på de två år sedan jag var här har kvinnans roll förskjutits till hemmet, passiv och hembiträde,
Den ryska kvinnokämpen alexandra kollontaj säger
”kvinnor skall ha smala maskiner och männen skall ha breda maskiner” i ett uttalande om rysk textilfabrik. Och det kan tyckas lustigt, men det betyder att både man och kvinna skall arbeta vid maskinen. Det är inte så att kvinnan har en underordnad roll i tillverkningen.
Alexandra säger vidare
”det anstår varje arbetare att hålla rent runt sin maskin”
Enkla budskap som innehåller mer än orden. Innebörden ger oss en antydan om förhållningssätt till maskin och människa.
Vart tog detta vägen.
Och är det inte så att kvinnans roll i familjen är bara, bra att ha. Man kan inte begära att kvinnan dagligen skall förhandla om mänskliga rättigheter. Att hon skall förhandla om att få ha sina arbetsredskap om det så bara handlar om ett garnnystan.
Och lettland är ett litet land och det ligger inte i sakens natur att nedvärdera kvinnan eller hennes arbete. Detta är något nytt och det passar sig inte.
Sverige har halkat mycket längre ner i jämlikhetssträvan. Där är kvinnorna måna om att bevara sin kvinnlighet. Vilket kan få de mest bisarra konsekvenser. Och det är en helt annan historia.
