torsdag 16 augusti 2012

garnet ger mig trådar, till strukturer….

Eftersom jag köpt nytt garn, och för mig är det viktigt, så tillbringade jag dagen på hotellrummet. I rummet bredvid vistas en grupp latinamerikaner. Fler än två. De pratar så högt att man hör orden.

Och jag vistades en tid i dalsland. Jag var intresserad av vad den här turistsatsningen bestod av.

Och det visade sig att vandrarhemmet inhyste socialfall från chile som längtade hem. Jag har väl inte de allra högsta tankar, då jag fått min lägenhet genomsökt och färsk mar utbytt mot sämre som man rotat i soptunnor efter. Men man kan inte dra alla över en kam, så jag väntade ut besöken då jag var ute ur mitt hyrda rum. Det är märkligt att invandrargrupper liksom sätter sig över lagen. Man gör kaffe. Tar mitt garn och kanske en mössa för att man längtar hem. Man tar mat och man tar tvättmedel. Och det får man göra. Detta var en turistanläggning. Det var inget kulturellt reservat för indianer.

En svensk turistanläggning och frågan är om socialen skall använda turistanläggningar för sina vårdberoende. Jag är tveksam till detta.

Personalen hade en praktikant och det är få människor som väljer dalsland för sexturism, och jag gör det definitivt inte. Jag skulle skriva. Jag fick datorintrång och fick mitt wordprogram delvis förstört. Och detta tillåter man sig i dalsland. Man liksom ställer sig över lagen och skall ha turister för arbetstillfällena försvinner. Jamen det är inte svårt att förstå.

Mitt i alltihop kommer man och säger man skall ha fest, så vistelsen fick avbrytas. Jag tog för givet att hela anläggningen var bokad för detta arrangemang och jag deltar inte i lantliga fester. Aldrig i livet.

Så jag avvek. Och nu visade det sig att under tiden jag var i tyskland försvinner 6.ooo kronor från mitt konto, och jag kopplar detta till nordea banken i vänersborg, och dalsland som turistort är en tveksam kombination. Brålanda vandrarhem är en katastrof, utan värdighet eller respekt. Frågan är vem som skall förklara för brålandaborna att de tillhör sverige, de är inget reservat med egen flagga eller lyder under diplomatisk immunitet. De är bönder som lever i en trakt där arbetstillfällena försvinner för arbetskraften inte kan läsa och förstå reglerna.

Man kallar det ” att hjälpa varandra”.

Och när blev sverige ockuperat av latinamerika? Att dessa brålandabor inte förstår innebärden i självständighet och respekt är tråkigt, men att isolera hjälper inte. De har levt isolerade länge nog. Och det är tråkigt. Varför kan man aldrig lära sig att man leker inte med amerikanska bolag, man leker inte med kapitalet. Och att när et lilla svenska företaget inte klarar av situationen tar man in kapitalets spelregler.

Ingen reser till dalsland som sexturist, och den säng jag betalar för och de kläder som finns i mitt rum är mina, inga sexassecoirer för impotenta bönder.