Vi läser att bokmässan i gbg 2012 hade 90.000 besökare och temat var rumänska författare. Man uttryckte dock en viss besvikelse över att de översättningar som fanns var ringa till antalet.
Detta folk som har så mycket att förtälja världen. Detta folk som med sin egen analysmetod betraktar världen och låter myndigheter och privatpersoner få ta del av deras version av det som händer.
Ja, men detta måste vi ta seriöst. Och så har de fått en nobelpristagare, muller. Bosatt i tyskland men med rötter i östeuropa. Detta folk som har tagit på sig uppgiften att lära oss västeuropeer hur livet bör levas.
Hur man behandlar zigenare och homosexuella. Hur deras barns daghemspersonal skall behandlas och läraren i barnens skola. Och detta folk som i sin gnistrande intelligens och med egna metoder undersöker grannar behöver ingen utbildning, ej heller behöver de språkkunskaper. Man använder tablåer eller hittar på. Och nu fick de spela huvudrollen på bokmässan.
Jag tycker det var fint av göteborgs intellektella att uppmärksamma detta observanta folk som ser så många detaljer i sin omgivning. Små detaljer i sina grannars uppförande, släktforskar åt grannar och ser över deras ekonomier.
Men kunde inte rumänska ambassaden översätta en del litteratur, bara som en gest av understrykande, eller överstrykande. De kan ju så mycket liksom av sig själva.
Och nu när den rumänska befolkningen har nått status som intellektuell elit kanske vi kan se den rumänska befolkningen återvända till sitt ursprungsland. Där man pratar rumänska. Och utifrån sina erfarenheter i sverige undersöker sina grannars källare och vindar. Ett så belevat folk har väl vett att gå i tid. När de blir tillsagda. Inte sant.
Jag har svårt att se mig själv ta del av den rumänska litteraturen.
Endimensionella analyser av samhället, lite för mycket barbara cartland, sockrat med fortryck och en hemlig polis som stör familjens angelägenheter. Men de har säkert sin publik. Och så är huvudpersonen alltid sjuk, deprimerad eller ett offer för omständigheterna. Lite banalt kan man tycka. Men det är rumänskt.
Och vem vet , kanske de nybyggda bostäderna återtar sina normala proportioner, och tomtpriserna återtar sina normala prisnivåer. Så vanligt folk har råd att bo. Man vet aldrig.
Vi läser att bokmässan i gbg 2012 hade 90.000 besökare och temat var rumänska författare. Man uttryckte dock en viss besvikelse över att de översättningar som fanns var ringa till antalet.
Detta folk som har så mycket att förtälja världen. Detta folk som med sin egen analysmetod betraktar världen och låter myndigheter och privatpersoner få ta del av deras version av det som händer.
Ja, men detta måste vi ta seriöst. Och så har de fått en nobelpristagare, muller. Bosatt i tyskland men med rötter i östeuropa. Detta folk som har tagit på sig uppgiften att lära oss västeuropeer hur livet bör levas.
Hur man behandlar zigenare och homosexuella. Hur deras barns daghemspersonal skall behandlas och läraren i barnens skola. Och detta folk som i sin gnistrande intelligens och med egna metoder undersöker grannar behöver ingen utbildning, ej heller behöver de språkkunskaper. Man använder tablåer eller hittar på. Och nu fick de spela huvudrollen på bokmässan.
Jag tycker det var fint av göteborgs intellektella att uppmärksamma detta observanta folk som ser så många detaljer i sin omgivning. Små detaljer i sina grannars uppförande, släktforskar åt grannar och ser över deras ekonomier.
Men kunde inte rumänska ambassaden översätta en del litteratur, bara som en gest av understrykande, eller överstrykande. De kan ju så mycket liksom av sig själva.
Och nu när den rumänska befolkningen har nått status som intellektuell elit kanske vi kan se den rumänska befolkningen återvända till sitt ursprungsland. Där man pratar rumänska. Och utifrån sina erfarenheter i sverige undersöker sina grannars källare och vindar. Ett så belevat folk har väl vett att gå i tid. När de blir tillsagda. Inte sant.
Jag har svårt att se mig själv ta del av den rumänska litteraturen.
Endimensionella analyser av samhället, lite för mycket barbara cartland, sockrat med förtryck och en hemlig polis som stör familjens angelägenheter. Men de har säkert sin publik. Och så är huvudpersonen alltid sjuk, deprimerad eller ett offer för omständigheterna. Lite banalt kan man tycka. Men det är rumänskt.
Och vem vet , kanske de nybyggda bostäderna återtar sina normala proportioner, och tomtpriserna återtar sina normala prisnivåer. Så vanligt folk har råd att bo. Man vet aldrig.
