edward blom är en av mina stora kärlekar. han är inte i TV nu men gav ett oförglömligt intryck i sina program. med jan öwind swahn och ett sightseeingprogram. vi kommer aldrig att gifta oss, eller ens umgås men han är en stor kärlek.
och så säger edward att han brukar ibland tillbringa en tid i kloster, en reträtt. en tid av kanske rannsakan, själslig rening, eller bara en paus i det som vi kallar den biologiska klockan. och jag undrar varför en människa måste söka bakom klostrets murar för att nå sinnesfrid.
jag uppfattade det hela så. som ett läge där alla hjul snurrat för fort, för länge.
och så undrar jag. vilket samhälle tillåter detta. att en intellektuell människa först fjärmar sig från det profana samhället för att konkret söka sig till klostret. det hela hänger ihop. och jag kan tänka mig ett flertal förklaringar. samhället är för ytligt. samhället är för ointressant. och när man nått den intellektuella nivån som edward blom har nått kanske man inte tar de endimesionella analyserna av livskvalitet som självklart.
jag har stannat här i nynäshamn och är förundrad.
man har stora hotellkomplex som genom sin kostnad per natt vänder sig till en kräsen, kanske internationell publik. men vad erbjuder denna stad med ca 20 tusen invånare. aktiviteter som vänder sig till en fritidsgård. man möts av den överårig mannen som hittat sin unga hustru, blond. man erbjuds ett beachparty med armarna i luften och hög musik. man erbjuds glass och kaffe i hamnen, eller en färjetur till gotland. man kan göra en dagstur till en ö eller relaxa på beachen. pizzeria och kebab, och skulle alla hotell var fullbelagda under en tremånadperiod skulle hela infrastrukturen raseras. de människor med invandrarbakgrund som visas upp har så dåliga språkkunskaper i svenska att ett djupare samtal är omöjligt. man ska bygg en hamn för större fartyg och godshanteringen skall forslas på befintlig landsväg och järnväg, och man står förundrat i gathörnet och stirrar tomt framför sig. edward blom, var är du? och jag tänker skall jag söka mig till klostret. där finns åtminstone en logik, där finns åtminstone läskunniga kvinnor. min inkvartering är en stuga på en höjd och man ser höstfärgerna, man skymtar havet, man ser alla mossor och lavar som tyder på en ren luft, och man ser de nynäshamnsbor som skall besöka caféet lördag och söndag, ditkommenderade av nynäshamns trendsetter, som i sitt arbete på hotellet ser som sin skyldighet att informera sina medmänniskor om de besökare som kommer. att trestjärniga hotell inte kan läsa hotellets instruktioner för sitt arbetes utförande är illa nog, men att inte kunna behärska sin nyfikenhet är osvenskt. det är samma konversation som i brasiliens stora städer, kåksstadsområdet. gänget. gängledaren, skapar en kult runt sin person, hemliga spaningsuppdrag. gängledaren pekar ut en person som ser skum ut och i sin isolerade verklighet, har man rätt att testa olika grejer, kanske nuddar man vid ord som maffia, makt osv.
man blir kontrollerad i affären. städerskor byts ut utan att ledningen får reda på detta. man leker på hotellen. och personalen på restaurangen måste ha två livvakter vid serveringen. som spejar och registrerar varje blick, allt gästen säger. detta är inte svenskt.
eftersom jag har så stor respekt för edward blom, så beslutade jag mig för två saker. jag ska skriva en bok där jag kritiserar den kristna etiken, en djuplodande sanning om människors beteende i kristenhetens namn. och jag ska skriva sagor för barn med essens. så de fattar hur verkligheten hänger ihop. så att dessa barn skall kunna ge edward blom och hans vänner en match. det kan de behöva. så de stannar i samhället, på sina egna villkor.
alla kan inte sväva i en patriarkalisk, fåordig, privilegievärld där endimensionella lösningar och analyser om vad som är viktigt i livet, och denna viktighet är omedelbar tillfredställelse av mannens behov. en gnällgris som tigger uppmärksamhet, pengar och mat för att slippa diska. det är inte svenskt. det är smärtsamt pinsamt.
