Enligt svenska journalister skriver svenska folket böcker. Amatören tar upp kampen mot etablissemanget. Och detta kan ses som en kritik, eller detta kan ses som en självklarhet.
Om det är en kritik, så bottnar den väl i att man har tröttnat på den etablerade litteraturen och kanske vill söka nya vägar att använda språket, söker nya berättelser eller nya sätt att observera verkligheten.
Om det är en självklarhet får man väl anta att svenskar har mer tid. Arbetslöshet eller sjukdom kan vara en anledning. TV:s utbud känns kanske ointressant eller man har strukturerat sin tillvaro på sådant sätt att uteliv och semester inte är intressant. Fritiden spenderas i hemmet och man ägnar en stund varje dag att utveckla sina skrivartalanger. Och varför inte.
Vem skulle annars berätta deras historia. Kanske en rumän. Eller väljer man att berätta sin egen historia, med egna ord. Bra val i så fall, anser jag.
Tolkningen av en människa kan se olika ut. Vi lägger fokus på olika saker och vi har olika syfte med betraktelsen. Och frågan är hur mycket ursprungsbefolkningen skall behöva visa upp för den pratglada immigranten. Kylskåp, frysar, brev och paket. Skåp och lådor, källarförråd och vindsutrymmen. Kanske man kan tycka att dessa är privat egendom. Och kanske man kan se det som olaga intrång.
Kanske ambassaderna kan upplysa om vad som är privat egendom. En cykel, tvätt i tvättstugan, eller kläder och böcker i källarförråd. Kanske man kan tycka att mjölken i kylskåpet är privat, kanske man kan tycka att kaffet i kaffeburken är privat.
Vi har alla en uppfostran att ta till. Vi kan hävda kulturella skillnader, och vi kan hävda ideologiska skillnader.
Kanske man bör se till territoriella lagar, nationsflaggan eller officiellt språk och religion, och undvika sin kultur.
Och inge skall diskrimineras utifrån sin etnicitet, genus, religion eller politiska tillhörighet. Och kanske man kan se ursprungsbefolkningen som en del av denna lag. Ett sätt att undvika konflikter.
Kanske man kan se verkligheten ur ett mer strukturerat perspktiv. Information, kommunikation och socialstruktur med hänsyn tagen till en större population, inte specialstudera enskilda individer. Det kan uppfattas som lite efterblivet. Detta är ingen kritik, utan mer en åsikt. I åsiktsfrihetens namn. Yttrandefrihet.
