jag hittade under mitt tvtittande en ny kärlek. kaptenen på forskningsfartyget Tara. ett franskt program där detta fartyg med marinbiologer skall undersöka alla världens hav och kaptenen på skutan är så snygg.
forskningsteamet är fransktalande och kapten en talar med en välmodulerad stämma och en utsökt franska. han är kompetent och har en modern look. och när forskningschefen förklarar strategin för kaptenen förstår han alltihop och kan med sin kompetens tillföra forskningen en finess. denne kapten inser att han inte är marinbiolog men kan tänka ut hur forskningen skall bedrivas. man besöker en virvel, man besöker kroatien osv. och forskningsteamet pratar samma språk, har ordentliga kläder med reflexer och den senaste utrustningen. så jag är lugn.
frankrike och jag har en särskild relation. det kanske man inte vet om, och jag är inte den skrytiga typen. men jag har rest i Frankrike jag har franska vänner i sverige och vet det mesta om frankrike, genom att studera deras dagstidningar. och har läst deras litteratur. klassik och modern, poeter osv.
och havet angår oss alla, särskilt för brettonarna. inte sant. det franska programmet som sänds i tv om gatukonst har precis den fragmentariska, moderna och underliggande kritik som jag tycker om, fräschör, inte övertydligt. ju mer man kan, ju mer förstår man. annars kan man ju alltid se på vackra bilder. det är ju så, massmedia fungerar. en medium som når alla samtidigt. kanske en upplysning som svensk tv kan ta till sig, när man skickar hälsningar till enskilda personer. det är smärtsamt pinsamt, och så förort. det är min åsikt , så får andra ha sin åsikt, eller sitt privilegiesystem, för det är det vi pratar om. att utnyttja sitt privilegie eller utnyttja yttrandefrihet är två helt olika saker, två skilda fenomen. och det kan man fundera på, det lär väl ta en stund.
