Dag 2
Denna söndag skulle jag ta kommandot över. Det börjar bli frustrerande att inte hitta. Det tar en tre fyra dagar innan man behärskar staden.
Denna dag skulle jag besöka Belgrde fortress. Redan vid sextiden varjag på väg. Denna dag ändrar S
Serbien från vintertid till sommartid så klockan var sju.
Det var en ny känala av att var så gott som ensam i en tvåmijonerstad. Att ströva runt i dessa vackra miljöer. Redan vid niotiden vällde busslaster och guider och försäljning in. Serber är ett historieintresserat folk.
Efter denna historiska utflykt promenerade jag i det bilfria området såg Belgrads katedral. Ett besök i Belgradsw behemian street, gav inte alls d3n utdelning som jag väntat. Bortsett från väggmålningen så hade jag edan setett liknande område i närheten där jag bor, och är man intresserad av att gå en halv kilometer för qttslänga sopor och borsta snö och höstlöv från gatan så har man hittat hem Denna dag
Sedan kände jag mig nöjd. Denna promenad varde sju timmar
Dag 3.
På programmet stod många önskemål, bland annat skulle jag besöka new Belgrad, där jag skulle göra iordning naglar och hår.
Jag gick över bron och här är mer min stil Höga hus, exploaterad tomtyta. Modernt, his. Biltrafik sklijt från boende. Promenadstråk längs floden med parkanläggningar. Båtar längs kajen med restauranger. Så häftigt.
En fräck entré med hotell Belgrad som blickfång.
En skönhetssalong motsvarade alla förväntningar på hur en skönhetssalong skall vara. Salong lepote. Sval proffesionalism. Hår, naglar, makeup och det roligaste man visste var bröllop.
I tre timmar var jag där. Och egentligen så skulle jag bara göra naglarna, men efter beslut i impuls så blev det håret också. Denna utflykt resulterade i en promenad på åtta timmar. Belgrad har ett så pass högt tempo, en hög puls att åtta timmar går fort. Det känns inte som lång tid. Det hände saker hel tiden och Belgrad känns kreativt, flexibelt.
Denna tisdag gjorde jag verkligen som man ska. Gick upp i tid, besökte en turistinformation och hittade det etnografiska museet med en gång och hittade till hotellet, på fyra timmar.
Museet var fantastiskt och alla dräkterna var så vackra, som alltid. Helt olika från de Madedonska men ändå en sammanhållen balkanlook.
Här hade man inte enbart broderi som dekoration förutom smycke. Man hade olika textila tekniker, på kläder med rena linjer och med tygets funktion som utgångspunkt.
Jag börjar förstå min passion för dagsljus. Dessa brodöser som inom bondesamhällets ram, utan glasögon broderade dessa detaljrika dräkter under dygnets ljusa timmar. Kanske därav de kontrasterna mellan tyg och broderi.
Besöket var så värdefullt. Och att känna att man behärskar staden, hittar och kan orientera sig kändes, som att vara på banan igen.
