Dag 1Dag 1
Efter att ha åkt från Sofia till Skopje med start klockan 07.00på morgonen., var världen swomen dimma, när jag vid tolvtiden kom fram.
Jag satte mig på ett café nära busstationen och åt kebab drack turkiskt kaffe och en pivo. Hela beställnigen blev fel och jag fick dubbelt av allt. Som tur var, jag var hungrig. En taxichaufför lotsade mig till hotellsightseeing till utsiktspunkter i bergen. Dagen var solig och det var varmt.
Eftermiddagen blev sömn och. På kvällen inhandlade jag en guide över Skopje.
Dag två
Jag skulle försöka själv att ta mig fram i staden.
”Old town” och street macedonia vilket är kärnan i staden.
Jag hittad” national gallery of art” och dt var ett fantastiskt galleri. Huset var vackert och konsten var för mig okänd.
Efter att promenerat i dessa gamla kvarter kom jag till en stormarknad med allt. Jag gick inte in. Under promenaden hittade jag alla möjliga arkitektoniska skapelser, jag hittade floden och jag hittade till hotellet vilket är mer än jag gjorde igår.
Solen sken och det var vår i luften.
Dag 3
Jag vaknade tidigt och kände att nu har du mycket att göra. Jag hade läst i min inköpta guide om parker och museum och ville naturligtvis pröva.
Efter att studerat kartan hittar jag rätt bra nu faktiskt. Från början var allt ett enda kaos av reklamskyltar och stoppljus. Men nu tycker jag att jag hittar de markeringar jag vill.
Men jag måste även här påpeka att brödet är fantastiskt. Varje morgon måste jag pröva olika bagerier.
Jag besökt Gradski park medkonstgjorda sjöar. Allt var i exemplariskt ordning och olika träd kantade de gångar som avbröts av små broar över de olika sjöarna men var detta våren eller? Denna park är belägen längs stranden till Vardar som är den flod som rinner genom Skopje. Floden spelar en stor roll i de boendes liv. Man promenerar, cyklar eller sportar längs kajerna. Eller bara siter på alla de cafeer och restauranger som finns. Och tr4ivs med det.
Efter detta parkbesök så gick man över floden och uppför ett berg till Museum of contempory art.
Enligt guiden var det en stor jordbävning 1963 som förstörde en stor del av Skopjes kulturskatter förutom de personliga lidande som en kaatast4rof innebär. Omvärlden visade sitt stöd och till detta museum skänkte stora, och vi pratar riktigt stora konstnärer verk för att visa sitt stöd., och så kom detta museum till
Kanske något att tänka på i haitihistorien att förutom den personliga tragedien omkullkastas invånarnas kulturella bas, i denna katastrof som en jordbävning innebär.
Detta museum var dock tillfälligt stängt för att ”change exhibition. Open Monday”.
Och när jag stod där på berget var kockan tolv på dagen och över hela .den delen av staden hördes de muslimska utroparna. Det finns säkert tio moskéer i den delen av staden som alla har minaret och alla skall de sin bön till Allah.
Eter att besökt stadens äldsta shoppingcenter i fem plan varjag t4rött och gick till hotellet
Dag 4
Jag vaknar tidigt i Skopje. En varm dag.
Redan klockan sju var jag ut e.
Då skall man veta att mitt i sommaren är det 40 grader Celsius så att vara ute tidigtär inget ovanligt.’
Denna frdaaag ske solenoch temperaturen var på väg upp till tjugo grader.
Jag köpte mittbröd på detta konditori som har så gott bröd, och expediten berättade att de har egen kvarn gör eget mjöl och är den största kedjan av bagerier i Makedonien.
Och har underbart bröd. Underbart.
Morgonen var vacker och jag beslutade mig för att dricka kaffe på makedonien street som också är gågata köpte jag mitt kaffe och trots en tidigt på morgontimmen köpte jag italiensk nötglass.
Jag hade beslutat mig för att verkligen se detta ”Old bazaar”. Jag hade visserligen besökt dt men då för att gå vidare3 till museum of contempory art.
tidigt denna morgon besökte jag ett ”turkishe teahouse” och såg alla marknadens platser fyllas av saker och livsmedel. Dagen börjar klockan sjunollnoll i Skopje.
Jag fortsatte min vandring hittade en garnaffär och vid niotiden kunde jag köpa min virknål då jag tappat mingamla.
Dagens agenda var moder Teresas hus och katedralen.
Jag hittade katedralen och jg hittade inte moder Teresas hus. I in religion har vi bara ett liv och en själ, vår uppgift är helt enkelt att förvalta jordelivet för kommande generationer och att tända ljus för de dödas själ känns främmande. Jag gav bort de ljus jag köpt till en kvinna,
Varför skall jag göra något jag inte tror på?
Hon fattade åtminstone varför hon tände sina ljus.
Temperaturen närmar sig tjugograder och detta ar den dag man kunde prova de lokala vinerna.
Enligtreklamen vid busshållplatserna var Alexandrina ett vin av makedonisk produktion . i ett besök i en livsmedelsaffär hittad jag småflaskor med skruvkork vilket gjorde hela vinprovningen lättare. Då stadens cafeer och uteserveringar var proppfulla av gäster. Våren kommer, våren är här.
Alexandrina har vin för alla smaker. rött, rose, torrt vitt vin och riesling vitt vin. Et ungt modernt vin perfekt för uteserveringen.
Ja provade ett annat rustikt rött men det var som att ta trabanten rätt i järnridån, så mycket påt, så mycket plåt.
Det är möjligt att vinkonässören finner vinet T`GA ZA JUG intressant men jag föredrar Alexandrinabagen. Lite lättare, lite mer tillgängligt.
Staden är het jag går till hotellet.
Jag skulle fixa min kraschade nagel men inga nagelstudios hittade jag.
Highlights i Skopje
Stränderna, att promenera längs floden Varnad.
Alexandrinavinerna, så lätta, så smakfulla.
Femte dagen i Skopje.
22 grader varmt och det är vår i luften.
Jag tycker om att promenera längs floden Vadar. I ”old Bazaar” finns hur mycket tygaffärer som helt bara att titta in i en sådan tygaffär, brokader, sidenshiffonger, satin gör resan vård besväret. Jag är ju så lat, så att få mig ur vagnen kräver en delarbete. Jag får väl tacka mina vänner i Malmö för den bedriften.
Jag råkade befinna mig i dessa kvarter klockan tolv då böneutroparna visar sig i minareterna och området ljuder av koranen. Efter detta gick jag till en av stadens simbassänger och motionerade. jag har blivit lite rund.
Med den muslimska bönen ringande i öronen tänker man ju på de muslimer man mött. Shia, sunni och fundamentalister. Och hur dessa flickor blir behandlade. Det är inte alls självklart att de skall bada med andra barn. Och inställning till barnäktenskap. Under min tid som barnpedagog i svensk barnomsorg har jag alltid sett till att alla barn får simskola från tidig ålder. Ett ställningstagande. Detta är en självklarhet för alla utbildade pedagoger att man markerar kvinnors rätt i samhället. Men får man outbildade personal är simskolan ett minne blott. Personalen har ont i knäna. Och den rätta orsaken är at han eller hon känner sig kontrollerad om man duschar eller inte. I Sverige är det en självklarhet att man sköter sin hygien om man inte är riktigt sjuk. Miljön gör ju också att den kommunistiska läran blir användbar. Trasproletariatet och den outbildade arbetskraftsreserven.
Idagens terminologi skulle detta vara reservat. Om huruvida trasproletariatet duschar eller inte angår inte mig. Men ingår det i mina arbetsuppgifter att se till att ingen oavsett, kön, etnicitet eller religion blir diskriminerad, så är det så. En kan man ju alltid dra parallen till arabiska enucker om man vill tillbaka
Denna dag i basängen var en grupp unga människor där och dök och visade upp sina olika trix. Eftersom jag har vistats i bassäng sedan jag var fem år imponerar inte mycket på mig, men de var säker stolta över sin uppvisning.
Här var det kristallklart vatten och i Malmö, där man fotfarande lever i villfarelsen att jag kontrollera om folk duschar, är vattnet inte kristallklart. Och där badar inga muslimska flickor från fundamentalistiska falangen. Och ingen kan förstå varför det är oroligheter runt invandrargrupperna. Man stötta dem ju genom att inte duscha. Pratar med dem och ger dem mat.
Och varför kan torghandlarna hålla rent runts ina bord, göra vackra arrangemang av frukt och grönt och varför trivs inte torghandlarna i Malmö, jag tänker på Möllan.
Råttorna. Trivs.
Efter en timme i bassängen gick jag till hotellet, längs stranden jag tyckerom att gå vid stranden. Tris utmärkt med det.
Och moder Teresas hus får vänta. Jag hittar inte.
Dag 7
Om jag bodde i denna stad i detta lad så vore det för mig en självklarhet att köpa mig en vespa Motogussi och en hund – sarplaninec, en fårhud som endast finns i Makedonien.
Hunden och jag skulle promenera längs Vardars stränder varje dag och that´s it.
Det är vår i Skopje och alla uteserveringar är överfulla. Jag tror nog alla förstått att jag har en liten utbioldning här hur manbeter sig på en uteservering. Efter att sett svenska människor direkt från stranden i oformliga kläder och röda, svettiga beställa stor stark känner jag att det behövs en avhyvling. Man måst tänka litegrann på personalen, tycker jag, att se dessa soldyrkande svenskar dag efter dag var inget kul och jag tror inte att det blir intressantare i Östeuropa.
Man klär upp sig, är fräsch och ren samt beställer lite olika grejer. Hur svårt kan det vara?
Denna dag åter 2 grader varmt och en massa bilar överallt. Alla museer var stängda eftersom det var måndag och jag kände mig så vilse.
Jag fick trösta mig med ett internetcafé.
För en overloaded computerfreak var detta OK men inte bra.
Man vill ha connection med cyberspace hela tiden.
I morgon börjar åter igen erövringen av den makedonska kulturen. Två museer står på programmet och sedan vill jag göra” knallen rote“ extensions. Slingor för den som inte vet hur moderna frisyrer fungerar. Jag till exempelfick mig en lektion i Sofia. Så roliga frisyrer och så roliga färgningar.
Ett kvinnligt uttryck faktiskt.
Köpte lite tröjor som jag behöver. Våren kommer och jag hade packat för vintergarderoben.
Har nu tagit reda på tid och pris för en bussbiljett till Belgrad, Serbien, och trivs med det.
Och Skopjeborna gör sig redo för invasionen av semesterfirare. Badorter finns inte i Skopje, bara sjöar och då blir det Orhid.
Lie kläder och lite internetcafé och på hotellet ett glas ekologiskt rött vin, lokalt producerat. Tja vem gråter?
Inte jag.
Dag 8 i Skopje.
Jag vaknar tidigt i Skopje och även denna dag blir en dag med över tjugo grader och sol från en klarblå himmel.
På väderkartan var även Oslo, Stockholm och Köpenhamn med. Minusgrader eller runt nollan.
Jag har alltid undrat hur en normalbegåvad förälder kan skicka ut sitt barn i detta väder i tygskor.
Och hur kan man dela ut tidningar eller reklam i dessa skodon och vara född i Sverige.
Man undrar.
Och varför är man alltid förkyld och varför är man alltid trött?
Men detta är inte mitt problem.
Och nu anar man att svenskarna skall fly kylan.
Närjag kom till museum of contempory art var detta inte öppet.
Nu var anledningen att man hade ett fel i taket så alla utställningar inklusive ordinarie var flyttade.
Man börjar anan att här finns en klubb för inbördes beundran.
Att man arbetar som om tiden inte fanns. Jag funderar på om man så blind eller efterbliven att inte ser fel i taket skall man då arbeta med Skopjebornas konskatter. Skall man inte sitta på institution och fläta korgar, eller arbeta i de latininspirerade matsalar och se till att fattiga människor f år mat.
Att arbeta på museum måste vara ett serviceyrke, man kan inte s sig själv som oumbärlig.
I Sofia har manen debatt museum för vem?
Och den debatten är helt överflödig i Skopje, där blir frågan lägsta godtagbara standard.
Att personalen inte pratar flytande engelska kanske man kan förstå men att inte se om sitthus, illa,illa.
Och efter att ha sett den enligt reklamen unga begåvade Sonja Dimitrovas teabag tapestry blir man, inte upprörd, fårdålig smak i munnen bara. På daghemmen i Sverige har man ibland outbildade vikarier som alltid skall sysselsätta barnen. Detta kan vara att färglägga en tråd, lägga tråden på et papper, vika och dra runt tråden, öppna pappret oh där visar sig ett mönster, så även i Sonjas tjugotal konstverk.
Man måst e ha mat.
Och under detta ligger ett förakt för den vanliga människan.
Jag vet inte hur det är i Skopje men i Sverige är en av de största utlånen just konst och design.
Även om man inte uppskattar motivet så kan man se teknik, färger, som ett mer eller mindre väl komponerat verk. Detta klarar den normalbegåvade människan att se. Sedan har man kanske ett mindre vågat val av motiv, som kanske Sonja har ifråga om klädval.
Som sagt i Sofia har man en debatt om vem är museet till för, och i Skopje är den frågan för avancerad. Där har man fullt jobb med att läsa lappen på dörren. Den rökande städerskan i Skopje trodde att det var kameror.
Jag besökte Skopje citymuseum oh såg en utställning av en lokal målare, vanlig, ordinär. Arkeologiskt fynd för att därefter gå till museum of makekonia. etnografiska avdelningen.
Och dä4 var det definitivt inte vanligt och ordinärt. Här var det utsökta valkade arbeteten. Broderier på linne oh ull. Infärgningarna var utsökta, klara distinkta färger i tyger och vävnader.
Ja, detta var utsökt teknik, utsökta motiv och fantastiska kreationer. Tydligen ingick färgningsmomentet i kvinnornas textila tradition och var inget eget yrke som i många andra kulturer. Vilket tyder på ett kvalitetstänkande.
Det finns mycket att säga om det kvinnliga uttrycket i makedonsk allmogekultur, men det tänker jag inte göra här.
Dag 9
Ännu en dag av regn. Jag behövde luft oh gick längs Varda österut för att söka efter stadens busstation. Om man inte kan läsa gatskyltarna i staden får man hitta egna system för att hitta.
Jag har funnit att gå längs floden och räkna broar. Ett annat riktmärke är stadens kors högt uppe på berget. Utifrån korset och floden kan man orientera sig.
Eftersom det regnade bestämde jag mig för att fylla på vitaminer och mineraler. Jag handlade frukt och grönt, nötter och solrosfrön i en livsmedelsaffär. Väl på hotellet hade föreståndare besök.det ären grupp dagaktiva som alternerar på hotellet.
Man pratar oh dricker kaffe. Jag gick in i rummet och då det tystnat bad jag undrade jag om det gick bra om jag duschade i rum nr 1. Receptionisten följer med mig och skäller på mig för att jag inte har tofflor på fötterna.
Detta är tydligen det stora problemet i Makedonien, när jag kommer ut från rummet skäller hon ut mig och menar att jag har olovandes gått in i rummet, och utan att fråga, duschat är och de nyanlända vännerna håller med. Ett tiotal människor som inte har på hotellet att göra vet nu att jag har duschat utan att fråga. Vad nu de skall veta det för.
Detta gör ju att hotellets rykte faller. En seriös hotellreceptionist skulle ju tagit den diskussionen i enrum, inte inför vännerna.
- vad gör man inte förr att imponera!
Och detta gör ju att man drar öronen åt sig.
Byskvaller. Som i Malmö ungefär, där halva befolkningen inte får arbete, och det är en expansiv kommun, vem får arbetena? Gästarbetare från Polen, Tyskland och Lettland, Litauen, Estland.
Skvallerkärrigarna sätter man i Rosengård, i Malmö.
Så gör outbildade på daghemmen i Sverige man sysselsätter barnen med trådar och vikta papper i stället för att vara med barnen, lära dem att håll i pennan, skriva. Oh så har man vänner där oh pratar oh dricker kaffe. Skriker underligheter till barnen oh istället för att prata med barnen om deras eventuella brister i uppförande så pratar man med vänner.
Och detta är inte svensk barnomsorg, det är förort.
Jag åt kiwi oh yoghurt samt virkade en ny mössa. Och regnet föll. Och det kom ytterligare vänner till hotellet som ville prata av sig.
