när jag lämnade Prag kände jag att den ironiska stilen me undertoner, undermeningar skulle vara en form att bemästra. Kanske jag fuskar i dekonstruktionen. jag funderade myckket på Foucaults maktbegrepp och tillssstånd och ville tydliggöra detta i en text.långt ifrn fullända men tänkvärd och fungerar som inspiration för vidare övningar.
genereringar
degenereringar
ironi
allvar.
gränser skapas gränser suddas ut.
gränser vidgas och flyter eller snävas åt.



I den lilla staden med det stora nöjesfältet rådde frihet. Man hade delat in staden i tjugo regioner som alla hade budgetansvar. Detta var en mycket viktig del av direktdemokratin i staden. Att besluten skulle vara nära brukarna.
Ett år en budget. Man hade ännu inte hittat knappen på datasystemet som gjorde att man kunde föra över pengar till nästa år, spara. Man spenderade hela budgeten för annars fick man inga pengar.
Var kom den sanningen ifrån? Vem hade hittat på detta?
I den lilla staden med det stora nöjesfältet, hade man så bra skolor. Barnen fick frukt och skolan lånade lokaler av varandra. Ville man vara där efter skoltid så flöt fritid och arbetstid ihop. Man var bara människa.
Kanske man grillade eller bara umgicks.
Plötslig skedde den stora rensningen. Strukturomvandling. Delar av personalstyrkan blev arbetslös och för de som var kvar sa makten:
Vi måste spara!
I skolorna fick barnen gardiner men inga leksaker. De fickleka med pappbitar och gamla affischer.
I den lilla staden med det stora nöjesfältet gick maktens medhjälpare omkring och plockade upp tips och idéer. Man ville påverka och använde modellbyggandet som politiskt vapen.
Modellerna fick en mobil och tygskor samt en jacka. Makten hade även ett hemligt vapen som var en hund med ett trasigt öra. Vem bryr sig om en hund med hörselproblem. Örat hade gått sönder i barndomen då en pojke skjutit häftpistol genom hundens öra. Han levde i frihet.
Hunden med det trasiga örat gick runt i staden och lyssnade, tolkade och la till egna idéer, som han tyckte staden behövde.
Denna hörseldefekt gjorde att hunden hörde fel på u, y och o. vilket kunde ha en avgörande betydelse för innebörden i meningen. Men det var det ingen som tänkte på.
Strukturomvandlingen innebar att staden skulle växa. Allt skulle bli större och bättre. De tjugo regionerna blev tio med budgetansvar och verksamhetsansvar. Man hade ansvar för invånarnas fritid. De kunde verkligen inte klara av den saken själva.
De måste aktiveras. I strukturomvandlingens målsättning ingick utbyggnad av nät. Trafiknät. Järnvägsnät, flygplansnät. Detta var en viktig del i strukturomvandlingen och dessa sektorer genererade tillväxt. Infrastrukturell tillväxt.
Men var skulle invånarna i den lilla staden med det stora nöjesfältet åka? På semester. Man skulle ha en aktiv fritid, med stor rörelsefrihet.
I dessa spartider stagnerade löneläget och inflationen sprang i höjden. Näten byggdes och genererad tillväxt.
Men folket var fria, man sjöng och spelade musik på gatan, alla var glada och brydde sig om varandra. Man talade om relationer, lojalitet och solidaritet. Man hjälpte varandra.
Men detta var på ytan nere i djupet grodde missnöjet. Makten skickade ut sitt hemliga vapen att speja, vad ville man? Man ville höra vad folk tyckte.
Ingen ville någonting. Ingen sa någonting.
Maken försökte provocera. Skapa oro. Man sa till femregioner att minska utgifterna, man sa till fem regioner att öka tillväxten.
Och se nu hände det. Någon ifrågasatte orättvisan. Varför får de rutigt bröd?
Och hunden hade stressigt. Han spejade och lyssnade.
Statistiken sa att staden blomstrade, och att tillväxten var hög, i den inte så lilla staden med det inte så stora nöjesfältet.
Makten ville investera av tillväxten och man byggde ett högt torn för TV och för utsikt.
Invånarna skulle på så sätt kunna ha möjligheten att inta en hög position i samhället
Köpa en biljett bara.

I den växande staden med det allt mer anspråkslösa nöjesfältet verkade sparmålen undergräva välfärden. Nu kanske man behövt frukten, tiden som svävade mellanarbete och fritid, men den var borta nu.
Samhället som skulle ta hand om sina medborgare hade misslyckats.
Och hunden, hade inget värde, han hörde ju ändå inte på vad man sa……