När jag kom till Prag tänkte jag att nu skall jag äta tjeckiska köket och dricka pilsner. Men då jag såg ”old prague dish” och fann att det bara var kött, rullader och korv förstod jag att detta aldrig skulle fungera. Och ingen pilsner heller.
Istället har jag tagit som en livsuppgift att smaka på allt tjeckiskt bröd om finns i stora korgar i
livsmedelsaffären.
Vitt röd
Grovt bröd
Örtbröd
Sött bröd.
Och all kastar sig ner i korgarna. Jag har försökt intala mig att det finns bröd men ändå som en bulldozer närjag kommer in i affären. Med vild blick söker jag efter brödet.
Allt är i fruktansvärd ordning i livsmedelsaffären, lätt att hitta, även för mig som inte kan språket.
Denna dag skulle jag besöka Loretto Shrine, och jag fick tydliga instruktioner av receptionisten om vilken spårvagn jag skulle ta.
i detta område härskar de starka kvinnorna. Området grundades av Katharina of Lobkowicz. I den oktagoniska byggnad som först möter besökaren efter inträdandet genomportalen. Denna åttkantiga byggnad är idag Galleri Miro och utställningen av Barbora Balkova. En fotoutställning som tolkar och ifrågasätter kvinnors tystnad och därmed också deras språk, moderskapet och kvinnligheten> transformations. Det åttkantiga rummet gav association om meditation, balans, harmoni.
Jag kastar ut en tanke och den studsar runt på de åtta väggarna och jag får tillbaka den som vore den gjord av en kristall från Scharowsky, kristallklar.
Nu skulle jag försöka att på egen hand ta mig till stadens badhus, men det blev bara patetiskt. Spårvagnen gick inte mitt på dagen och hållplatsen hette något annat. Imorgon.
I området Radliksa finns naturligtvis en liten bassäng som tillhör en större sportanläggning, man kan ju anta att eftersom Tjeckien är en ölnation tränar man och dricker öl. Lite grabbigt så där.
