kristallglaset flög genom rummet. gardinstången hängde i en krok.
nicolas var arg. lämna mig inte skrek han. jag kan inte vara ensam det vet du. de svarta lockarna skakade av indignation.
lämna mig inte.
rummet var en enda röra av damm, piller, champagne flaskor och möbler, sängkläder.
kvinnan i rummet som kunde vara nicolas mor, men inte var hans mor. hon var hans älskarinna.
och nu ville hon att nicolas skulle skaffa sig en kvinna i sin egen ålder.
därav detta fruktansvärda utbrott.
vi skall gifta oss.
hon kände sig inträngd i ett hörn, han var emotinellt efterbliven och kunde inte hantera starka känslor. han var fel.
hon ville bara bli av med honom. i början hade hon tyckt att det spröda, sensitiva var erotiskt laddat men inte nu. lika spännande som en odushad torsk.
vi kanske skall resa till florens bara du och jag, sa hon.
så du får lugna ner dig. du är så labil, lille nicolas.
hon hade försökt att luska reda på hur denna emotionella störning uppstått, men slutat efter att det uppenbart var i relationen med modern som hans obalans uppstått.
nicolas hade alltid fått spela roller som hans mor regisserat i sina karlmöten. han hade tidigt fått lära sig att uppmärksamhet inte var naturligt. han hade tidigt fått lära sig att prestera något för att få något. han hade varit som en liten apa som moderna visat upp för sina nya bekanta. det var uppenbart att bestående relationer inte ingick i nicolas världsbild.
hon hade känt att hon inte skulle kunna hantera kunskapen och valt att stänga den dörren.
men visst var det jobbigt att ha en nervklen person i sin närhet dygnet runt.
hon ville som sagt bli av med honom.
han hade alltid panikångest, han tålde inte sprit och var allergisk mot nötter.
de tog tåget till florens, mer romantiskt. och färgen återvände på nicolas kinder efter ett par kärleksakter på tågets toalett, i en korridor mitt i natten. lilla nicolas tyckte att det fanns en erotisk spänning i att bli upptäckt.
någon hade frågat om de var mor och son hon svarat att de var ett par, hade den nyfikne mannen blivit sur. vad han nu hade med det att göra.
nicolas var glad igen. trygg.
efter tre dagar i florens kommer nicolas fram till att han är homosexuell och skall inte följa med till sverige han har en italiensk älskare, guillamo eller något liknande.
tågresan hem sker i tystnad, utan erotiska spänningar.
tillbaks i huset där de fyra kvinnorna bor hänger skylten
stör ej kvar på dörren till rummet för nicolas utbrott.
ingen har varit inne i rummet och röran är kvar.
hon går ut och stänger dörren bakom sig.
en dörr öppnas någonstans i huset och en halvklädd rödhårig kvinna kommer i hallen.
nicolas är kvar i florens
jag visste inte att ni varit i florens
kvinnan redogör för nicolas nya homosexualitet i det att hon åter öppnar en champagneflaska och häller upp ett glas.
men hur kommer nicolas hem. vi kan ju inte låta modern bära ansvaret för sin sons impulser.
vi ordnar detta, nån dag.
den rödhåriga kvinnan är så söt. en riktig pappas flicka.
hon var gift med en muslim men blev förskjuten då han hittade en bättre kvinna.
så kan det vara i ammens värld. en bättre.
hon hade varit lat och osexig hade han sagt, och släpat ut henne ur hemmet. historein slutade med att den kvinnan som var bättre blev utbytt efter tre månader mot en muslims kvinna, sjutton år, från hemlandet.
hon hade flyttat in i huset samma dag och fått en egen sextoy i present. mattias.
jag trivs så bra med mattias han är så skojig.
kvinnan just hemkommen från florens går in i rummet och suckar och går ut igen.
varför skall hon städa efter en störd människas utbrott.
hon går in i ett anna rum lägger sig på soffan och somnar.
dörren öppnas och en tredje kvinna visar sig i dörröppningen. åh det var längesedan. var har du varit i hela mitt liv?
du väckte mig, så jag vill inte prata med dig. är du full eller? du ser väl att jag sover. du luktar gå och borsta tänderna.
jamen du kunde väl vara glädjedödare i alla fall. jag ville bara önska välkommen tillbaka. men visst dålig aandedräkt är ingen kick precis.
hon försvinner in i badrummet, för att borsta tänderna.
tystnaden sprider sig i rummet.
kvinnan försöker reda ut sina upplevelser efter nicolas, den spröda. med sina tics, tummen i mun och frustandet som en tjur i pamplona, när han blev upprörd. han var bara för mycket.
han blev ofta upprörd.
när han inte fick klänga, när han skulle upphöra med det han höll på med. det var många saker som blev stort för nicolas.
han ville ha stort utrymme i det sociala rummet. om man aldrig fåt vara sig själv utan alltid spelat apa så blir det så.
en barnslig mamma. och denna mamma hade fortfarande inte förstått att hennes agerande skadat ett barn för livet.
hon lekte ju bara.
hon lekte ju bara.
men nu var nicolas borta och det fanns ingen möjlighet att de skulle bli ett par igen, och detta visste nicolas av sig själv.
det enda ansvar hon hade i detta var att ta honom till sverige efter utflykten i bögvärlden.
hon hade alltid varit så söt i sitt röda hår. alla sa alltid att hon var så söt och pappas flicka. hon hade varit ett stöd för fadern, hon var så stolt över att modern var svartsjuk. hon tyckte att hon gjort något bra. hon var alltid vid sin fars sida, glittrande.
så klivet in i den islamska världen hade inte varit så stort. hon var van att behaga. hon var alltid vid sin mans sida. så fort han var hemma. han fick företräde före barnen, hon ville alltid visa sin lojalitet till mannens ursprung.
så fånigt, att lev efter en förvrängd arabisk sed i europa. hon hade ju aldrig v arit i mannens hemland. vad visste hon om arbiska seder.
konskevensen blev att hon släpades ut ur hemmet på grund av vanvård av barnen.
för att klara frigörelsen från sin arabtrip hade hon färgat håret rött.
idag skulle hon agerat på ett annorlunda vis. men om man levt hela sitt liv med fokus fadern.
nej hon skulle vara annorlunda idag, tack vare mattias.
kvinnan med den dåliga andedräkten, hur löd hennes historia.
samma löjeväckande beteende som de andra. vid sjutton års ålder hade hon färgat håret blont och beslutat sig för att trasha ett äktenskap.
med ungdomlig fräschör hade hon förfört mannen oh skilsmässan var ett faktum. men hur roligt är det att leva med en gammal gubbe. han kunde inte äta någonting för han blev fet. han kunde inte äta någonting för han fick gasbildningar.
det var slut med festandet på krogen, de skulle vara hemma. de kunde inte inte ha middagsbjudningar för gubben blev fet och fick gasbildningar.
visst, hon förstod att han var gammal, och skilsmässan var ett faktum.
väl i huuset hade hon inte en självklar plats. de andra kvinnorna, särskilt ägarinnan höll henne kort. hon fick inte göra som hon brukade. skratta bort sina misstag eller vara charmig.
de var av hårdare virke, mer världsvana. det var som att växa ur barnskorna. idag visste hon att hon var trögfattad, att hon var fel. att de arbetade med att få henne anpassad till en grupp.
de andra hade alltid älskare men inte hon, inte alltid.
och hon som just brutit upp från en relation hur löd hennes historia. tiden med nicolas var över, han var som en liten hund.
"får man ta hunden med sig in i himlen han var trogen och skatten är betald".
hon hade varit den andra kvinnan i radhusområdet. hon hade varit älskarinna åt en gift man som inte kunde lämna sin självmordsbenägna fru.han hade besökt henne tio minuter mitt i natten och kunde dyka upp vilken dag i veckan som helst. hon skulle vara till hands.
han hade inte tid att stanna. han ville bara hälsa på. hon mindes att hon gick förbi den lilla radhustäppan och låtsades som ingenting. där inne satt familjen och grillade och samma natt knackade det på dörren.
hon hade gjort intrång och skulle tillrättavisas.
efter ett antal år hade hon brutit upp, sagt att hon ville vara ifred.
hon reste en vecka till paris och när hon kom tillbaks hade mannen skaffat en nyckel till hennes lägenhet och rotat i hennes tillhörigheter och kissat i hennes säng.
vart hade han fått nyckel från?
när hon påtalat det hela för fastihetsvärden bad han henne flytta.
hon köpte huset, om man sitter hemma i flera år har man pengar.
och de vinddrivna existenser som bodde där var hennes familj.
idag när hon tänkte tillbaka på den tiden undrade hon hur det blev så. hur manipulerad hon hade varit.
och hon tänkte med en rysning tillbaka på de kvinnor som var kvar i denna patriarkatsörja.
de fyra kvinnorna levde ett liv i sus och dus.
sov när de var trötta, åt när de var hungriga och brydde sig inte så mycket om omvärlden. livet var huset, de unga älskarna och restaurangen där de hade kredit.
på restaurangen som låg vid floden i staden levde man ut sin sorg, sin glädje, sin sensualism.
det var enkelt.
i huset som var stort, för stort levde de fyra kvinnorna med sina tillfälliga unga älskare. huset var inrett för romantik.
dammigt, sammet, spetsar och svarta dammiga skåp fyllda med skor med höga klackar, underkläder och neglige.
allt var medvetet inrett för att var sinnligt och opraktiskt.
man hyllade sensualism, dekadens och bara hatade vitamintabletter, fotriktiga skor och växtfärgning.
den enda gången man städade var när man skulle ha en ny langare. det var mycket droger i de fyra kvinnornas liv.
piller och linor.
njutning, välllust, gränsöverskridande.
dessa kvinnor hade tagit dekadensen till en ny dimension.
kroppslig njutning.
detta var dåliga kvinnor. och de levde verkligen upp till sitt rykte.
som en medveten maktdemonstration mot präktigheten.
det var aldrig brist på älskare. de bara kom.nicolas med emotionella störningar som blev homosexuell, mattias som hjälper den av islam förskjutna kvinnan.
manslukerskan, förförerskan som krossar äktenskap.
tiden var som en diffus skugga och huset var redan betalt.
de fyra kvinnorna hade föga kolla på varandra, man levde i sin egen bubbla, och försvarade sin existens med att man revolterade mot ett tidigare liv. man gjorde upp med sitt gamla liv, med sina gamla ideal och det kan ta tid.
om man tittar på den kvinnoforskning som den etablerade världen gör så har vi en maktdefinition.
i ett patriarkat kan förtrycket vara
sexuellt
ekonomiskt
fysiskt
vi har i alla fall bekämpat två av tre, tänkte hom i sitt berusade tillstånd av champagne.
det ekonomiska förtrycket hur tar vi oss ur det ekonomisk a förtrycket, vill vi bli fria från restaurangen. i nuläget nej. vi har det liv vi förtjänar.
vi saknar någon. det skulle vara fyra.
vi saknar offret, den slagna kuvade kvinnan. vi saknar offret för det patriarkaliska samhället. hon som skulle sköta markservicen.
hon är upptagen, homn lanske sover eller bara vill vara ifred. vi får vänta tills hon behagar syka upp på arenan.
en frigjord kvinna ber inte om ursäkt för sin existens. hon har inget värde i manglade lakan och strukna näsdukar
hon väljer. hon har ett val en valfrihet.
hon går sällan ut ur rummet. hon broderar sitt liv. det är svart och det är rött som blod.
och grått.
dagligen misshandlad fydidk och psykisk under tioårs tid gör verkligheten ganska svart.
arbetarklass och fylla tisdag fredag lördag.
lite speciell, hennes man. alla andra super till mitt i veckan, onsdag men inte han. han äer speciell och tar ut festen i förskott.
vid tolvtiden brakade helvetet löst varenda tisdag. vicevärden sa inget. han var en duglig arbetar och kärringen fick det hon förtjänade.
grannarna hade inte tid, ville inte.
han hade som försvar att hon hade dålig jagkänsla och skulle lära sig att
"ta för sig".
hans festande var en belöning att han arbetade. att hon arbetade, sket väl han i.
hon var lat och osexig, egentligen en flata som tillfredsställde skig själv i stället för att gå på gatan, ta kunder.
hon var för lat helt enkelt.
istället städade hon trappor.eller rättare sagt. hon satt i trappan och rökte den lata kärringen.
han hade som uppgiust att banka vett i skalaen på henne, och det var minnsann inen lek. det var en mycket viktig position.
till slut hade en av hyresgästerna i huset dätr hon städade trapp<n tipsat om huset och hon flyttade samma dg. en väska bara.
de tre kvinnorna frågade inte så mycket. ville inte veta.
hon hade självklart en vacker ung älskare vid sin sida och broderade som sagt sitt liv. hon var på restaurangen med de andra men var lika gärna hemma med sin unga älskare. tyst och tillsammans.
de kulörta lyktorna vajade i vinden , svälkomnande till terassen som låg vid floden. ljuset var vänligt och kvinnorna var vackra. milda.
här var krediterna det enda som växte.
restaurangen var ett tillfälle för glädje eller sorg. det fanns alltid en orsak till festande.
ett ekonomiskt förtryck som var behagligt, den enda fasta sanning som fanns i dessa dekadenta kvinnors liv.
dekadens och njutning.
man hade gjort det till en konstform.
vad gör man på en restaurang. man äter för mycket, dricker för mycket. ett par dansar tätt omslingrande och man är i en bubbla av egocentrism.
imorgon är en annan dag.
vad är frihet?
de filosofiska diskussionerna var alltid i fokus. de var kreativ, konstruktiva.
genus, makt, tabu och inskränkthet kunde diskuteras i timmar och visst blev det mer otydligt ju längre fram på natten man kom.
men de hade tid.
patriarkatets makt är sexuell, fysisk eller ekonomisk.
att frigöra sig från dessa strategier kräver mod, brudar. har ni mod?
vi är inte modiga bara fulla som ägg.han kände et ansvar för hem
makten har många ansikten.
och vill sätta på ett ansikte?
nej sluta genast. nu är det torsk stritan nivå och det är degenererande som en sambakurs i göteborg.
i det svartvita splittret av en sanning. som ekärvor, fragment, reflexer av de stora orden sagda av de stor atänkarna. de som lever i framtiden och bevakar nuet från en annan dimension.
där i detta kaos finns en frihet, en kroppslig frihet vilket ger en känsla av själens låsning, men tänk djupare, svart vitt själ och kropp. i ett symbiotiskt förhållande där det en ainte kan existera utan et andra.
där finnes inga kompromisser, pendeln rör sig sakta fram och åter för att stanna i universums origo.
så kunde nätterna gestlata sig i de dekadenta kvinnornas liv. ett flöda av ord som kopplades till varandra i ändlösa kedjor och fick någon frid.
friden sänker sig.
kvinnan utan nicolas, ville genast kasta sig in i en ny relation med muskler.
om nicolas varit spröd, var bordsgrannen nicolas raka motsats. hur han hamnat i detta sällskap kan ingen svara på. uttråkad kanske, sökte efter spänning, och varför inte en äldra kvinna utan moral verkade som en utmaning.
den rödhåriga, förskjutna var lite mesig, samma, samma hela tiden. och han hade uppenbarligen fastnat i det tillhanda hållande, lugna, föklarande storebrorsrollen.
det var ett förtryckande förhållande, de kvävde varandra, men säg det till henne.
hon skulle inte förstå.
han kände ett ansvar för henne ochg hon var så van att förlita sig på en karl att det inte fanns en annan väg.
manslukerskan haded en desperat sökande period, drack för mycket, skrattade för högt och ville behaga.
hennes tillrättaläggande fick en avtändande effekt. hon var en riktig snygging, of course men rädslan att bli över kvävde allas intresse.
hon fattade detta, men hade fastnat i en kramp. den broderande kvinnan hade alltid sin lilla hundvalp till karl med sig, och detta var liksom en institution. ingen kunde tänka sig något annat.
kvinnan utan nicolas summerade.
gjorde vi rätt eller fel. och hur skulle mitt liv getaltat sig om jag fortfarande suttit i lägenheten och väntat på de tio minuterna, vankat utanför staketet vid grilltider och alltid redo, städat och nyduschad, fin i håret och med diskret makeup.
jo det var tider det.
och hon den förskjutna, fick klänga och klättra på sin kavaljer. alltid tillsammans för det mesta i sängen.
den broderade kvinnan som misshandlats i tio års tid. kunde inte ha det bättre. som hand i handske skulle man kunna säga.
men manslukerskan. att splittra äktenskap bara för att man inte har något vettigare att sysselsätta sig med. så patetiskt.
hon måste byta kostym. femme fatale funkar inte.
snygg,
men nymfomanämne. sjukt.
vi måste samla pengar. det behövs till nicolas biljett. glas och porslin behöver återinskaffas och rummet målas om. vilken utbrott.
jag var övertygad om att han skulle döda mig.
känslor. stor känslor i en liten kropp.
och tre dagar senare jag är homosexuell.
jag kan tänka mig tio dagar på reperbahn. jag har varit där förut. jag har ett rykte.
brodösen bleknade.
manslukerskan blev tyst.
kvinnan med sin nyvunne vän hade inga planer på att lämna hemmet.
när man lever i gråzonen mellan dröm och verklighet. när verkligheten luckras upp och livet utanför verkar främmande, är depressionen alltid närvarande.
den kan komma smygande, eller drabba dig.
det är en del av oddsen.
dessa kvinnor vet mycket väl att allt har ett pris även själens frid.
i alla dessa kvinnor finns en obesvarad fråga.i alla dess kvinnor finns en ilska.
vad gör du när du känner desperationen komma. vad gör du när du hamnat i passivitetens hav. vad gör du i en sjö av ångest.
beställer tid hos hårfrisören.
söker läkare
ringer en vän
dricker för mycket
röker för mycket
äter för mucket
detta för mycket, för mycket för mycket.
eller slutar äta, slutar ringa en vän, slutar dricka slutar röka.
detta är för lite, för lite för lite
ett tomrum ett svävande i en evighet utan början utan slut
och vem ska berätta deras historia?
ja inte du i alla fall, så mycket vet vi.
