lördag 7 augusti 2010

modellfamiljer kommer in i bilden, konkret

6:16

i förorten kom en grupp politiskt skolade immigranter,
araber. som kunde sätta gränser för sina barn alldeles själva.
efter att ha sett den ena efter den andre löjeväckande invandraren kändes det helt plötsligt som att komma tillbaka till verkligheten. sverige.

den spansktalande språkgrupp som var dominerande klarade väl inte riktigt av sin uppgift, att skapa en tillvaro i främmande land.

detta var en en designprodukt. arbaiska familjer med flickor som hade hög utbildning.

deras uppgift var att visa hur familjer ser ut och agerar i främmande land.

de köpte sina kläder i affärer och gick inte i conteiner och hämtade.

de hade sin fru och sina vänner inga älskarinnor.och deras uppgift var att visa att flickor kn ha cyklar, skridskor och baddräkter.

de skulle fungera som konkreta modeller, då läget var sådant att man kunde inte prata, säga till.
för en utomstående ter sig det hela besynnerligt.

man skall ha två älskarinnor med spiraltrappa emellan.

denna grupp studerade på chalmers eller handels i göteborg.

de skulle ifrågasätta alla chilenska fotbollsproffs och livvakter. de ljög så de trodde sig själva.

i denna sörja av älskarinnor, unga fruar och barn som tillkom på de mest besynnerliga premisser. skulle dessa familjer vara
invandrare från diktatur som levde normalt.

vi gör så i europa, vi sätter barnen före vår egen njutning. tänker på kommande generationer och framtiden.
det är ett allmänmänskligt fenomen. djur tänker inte så.

denna grupp av män och kvinnor hade två uppgifter med sitt boende. att skap ett politiskt klimat i det nya landet. att agera i det gamla landet informera om politiska fångar, situationen.

de krävde inte att kvinnorna skulle vara blonderade eller äta laxermedel för att hålla midjan smal.
de hade inga älskarinnor, de hade ett aktivt och värdefullt sexliv med sin fru, sina barns mor.
kanske var et så att de fått sin fru utvald som små, kanske var det inte passionerat, men det fanns en respekt emellan makarna och barnen mådde bra i detta.

- jag har varit alliendes livvakt, sa han på bruten svenska. det var liksom hans grej att inte prata rent. man mumlar pratar otydligt sa att mottagaren hör et jan vill höra.

detta kanske fungerar om man vill ha en granne på rygg, men det fungerar definitivt inte om man skall lära arabiska barn att prata svenska.

personligen tycker jag det är synnerligen osmakligt att använda politiska frontfigurer för att imponera på en brud.
äckligt.

att skryta om att man varit fotbollsproffs eller livvakt kanske fungerar i förorten  där anpassad skolgång upp till nionde klass är det normala där man anser att tidningar är till för att göra rent vasken med, efter potatiskalningen.

att vara ful är en sak, att var dum är en sak. men att tro att detta är ett ideal, att man är en ikon är ofärdigt.