Skitiga lakan
När jag kom ut i gårkväll ni den lilla byn, där man hjälper varandra stod en bil parkerad mitt på trottoaren.
Jag vänder mig om och säger
Flytta på bilen. Ikväll kommer jag ut och det är trettio biilar parkerade på trottoaren.
Alla västerlänningar hickar.
Trottoarer är inte byggda för den vikten. Det kommer att bli sättningar. Gropar för snö och is. Det finns snö här. Jag har frågat.
Sättningarna kommer att påverka staketet till trädgårdarna som kommer att bli snett, och vägen kommer att rasa så trottoarkanten rämnar.
Varför kan man inte lyssna. Det måste komma från rätt person säger man mig. Omrätt person säger till lyder man, i Östeuropa.
Nu till de skitiga lakanen. Idag säger man mig att om jag får skitiga lakan ber man om nya lakan.
Jag tror inte det.
Jag vet att om en traveller har mage att be om nya lakan, inträder en kollegial informationskedja att den och den skall ha skitiga lakan, som straff.
Det är fina krabater man har i sin arbetskraft. Här i Östreuropa.
Detta är förföljelse, olagligt men vanligt. Man har egna regler. Man ägs inte.
Alla vet att rena privata lakan är ingen lyx, de är till för att undvika epidemiska sjukdomsförlopp,
Förkylningar, eller aids till exempel. Smittar via kroppsvätskor.
Man söker andra turistmål med högre allmänbildning bara. Ingen friktion, ingen konfrontation, ingen konflikt
.
