Också denna dag tackar vi solen, för dess lyskraft och livgivande elixir.
Denna dag, då förortens kvinnor med muslimsk bakgrund, som skall fungera som en typisk kulturrepresentant, gift genom barnäktenskapet, denna dag gråter hon inte i duschen, lämnad ensam med sin sorg, sin smärta, sin saknad efter en förlorad ungdom.
Denna dag gråter inte hon i duschen, hon skrattar.
Kanske mannen är ute och studerar sverige med sin svenska blonda hemmagjorda guide. Vad vet jag.
Denna dag andas det överviktiga barnet i soffan framför TV:n lite lättare efter alla år av mobbande från hemspråksläraren. Föräldrarna är förtvivlade och byter man skola blir det bara värre. Denna dag kan edt barnet andas lite lättare.
Och nu tar jag inte upp de systematiska våldtäkterna i lydnadsleken. Ni kan själva fundera ut scenarier.
Jag har inte pratat mitt modersmål på åtta månader men denna dag fick jag ned hela sveriges etablissemang på knä. Och jag är inte ens mänsklig. Jag är inte anpassad. Inte ens det.
Det går runt i förorterna
Akalla, tensta, rinkeby, angered, rosengård människor., som efter trettio år inte behärskar sitt nya modersmål. De säger att det är fel på SFI.
Hur svårt kan det vara. Pratar man inte med varandra. Efter trettio år utan ett språk. Och detta är sverige.
Man tror att et är en slags verbal fotbollsmatch.
Spela inte fotboll med mig. Jag spelar inte fotboll. Jag bombar planen och publiken. Fotbollspelandet överlämnar jag till det självutnämnda chilenska fotbollsproffset. Inte jag.
Också använder man våtservetter av hygieniska skäl. Efter att ha gjort något stort.
Kunde jag något eller?
