I 10 procent av de kroatiska äktenskapen behandlas hustrun som en fullvärdig människa.
mannen litar på att om hon säger att hon ska gå och köpa tre kilo potatis så äg et det hon gör.
han respekterar hennes önskningar, henns intressen och hennes behov, av närhet av ensamhet av yttre kontakter.
och de 10 procenten blir kallade mesar, töntar eller kärringr. de har inte kontroll.
nej de har en annan utgångspunkt för sitt äktenskap.
denna människa som de lovat att älska till livets slut
de övriga 90 procenten sätter upp villkor för äktenskapet. de använder omgivningen för att kontroller henne. hon får inte bevista en ballett, för han tycker inte om ballett. om hon ändå gör det ifrågasätts hennes sexualitet på bussen eller gatan. korrumperade taxichaufförer kör fel, eller på ett annat sätt visar mannens missnöje.
hon ska inte vara säker på att om hon går på ballett att han inte har haft ett romantiskt äventyr.
och som i alla förre detta diktaturer tar mannen till ett maktspråk så fort han känner sig hotad.
jag tolererar inte detta.
det finns en tradition i östeuropa att mannen har hand om de stora besluten, ekonomi osv.
detta är tradition, men den legitimerar sig int själv.
samhället utvecklas och familjen som institution står still. det är fel.
kvinnan blir förtryckt, hon utvecklas inte och hon skall under dessa kontrollerade och begränsade omständigheter, sköta hem, barn arbete, studier.
hon är inte trygg. äktenskapet fungerar som en begränsande, förtryckande faktor.
jag tolererar inte detta.
så kommer vi till barnen, och där avstår jag att agera. jag har ingen distans och tar till ett maktspråk som är förgörande. jag blir för mycket.
det överlämnar jag till dem som kan hantera detta.
detta är min åsikt så får andra ha sin åsikt.
