tisdag 16 november 2010

Falling in stairs.

Falling in stairs.

Jag arbetade hemma ig år, med musik. Jag såg Mark Morris ballett ” falling in stairs”

Och då vaknade jag upp.

Jag har tidigare reflekterat över de många trapporna i Östeuropeiska inkvarteringar och burit min tunga resväska upp och ner för trappor, under sju månader i Östeuropa.

Jag vaknade upp. Och mindes

Varför kastade jag mig ut för trappan klockan fyra på morgonen med min kaffekopp?

Och varför bemödade sig personalen inte ens att kolla vad som hänt? Trappan i fullstänsigt mörker. Varför?

Det finns en annan grupp än Travellers som utnyttjar billiga inkvarteringar.

De är födda i kroatien av kroatiska föräldrar och pratar kroatiska. De kan inte ta nasvar för den centraliserade sjukvården som landet har.

Dessa människor är i Zagreb för att besöka sjukhuset. Och man kan förmoda att detta är en känslosam upplevelse. Man kanske är orolig, man kanske har värk.

Man kanske känner obehag.

Varför hittar jag en av dessa människor inkvarterad fyra trappor upp.

Varför ser jag på första våningen fullt friska ungdomar i bomullspyjams med nallebjörnar och kaffekopp i handen klockan elva på förmiddagen.

Dess inkvarteras nära personalen så de kan supporta och hjälpa till. Kanske är de mörkrädda.

Kanske bara söta och man vill ha dem ” hängande runt sig”..

Free food.

Att vara dansare är ett yrke. De får ofta höra att deras existens är överflödig, onyttig och kanske töntig. Man går inte på ballett.

Men att vara dansare innebär att var ytterst lyhörd, sensibel och gestalta olika människors livsvillkor.

Och nu kanske vi kan uppdra till ”travellers club” att i FACEBOOK diskutera existensberättigande. Vem har rätt att ha åsikter om intelligens. Livsvillkor och rörlighet.

Och i konsensus redogöra för vikten av att kontrollera, studera, undersöka personer i sin omgivning och tycka om eller inte tycka om. Man gör bedömningar, tar beslut för individer.

Man skall påverka.

Allt detta finns i diskussionsgrupper på Facebook.

Va fint..

Varför kastade jag mig ut för trappan klockan fyra på morgonen i totalt mörker. Kanske var detta för att gestalta en människas livsvillkor. Kanske var det för att berätta något för den stora världen.

Vi följer nu ”travellers clubs diskussioner över facebook med spänning. Exating.