Nu fortsätter hjältesagan
Och en dag var den ordinarie dagisfröken inte där.
Vad hade hänt.
Hon var sjuk. Översexuell.
Hon var lat och osexig och hindrade mannen från att spela musik med sitt hemlands språk.
Han hade varit på toaletten och hans väninna hade enbart kommit med papper. Det fanns inget papper. Och detta hade den frigida paranoida människan gjort om till en sexuell fantasi.
Och hon tiggde cigaretter. Hon fick väl köpa sina cigaretter, som hederliga människor.
Och han hade minnsann inte tagit cigaretter från henne.
Och han hade inte rotat i privata väskor eller skåp.
Han var äntligen glad att få lätta sitt hjärta över den smälek som han fått utstå.
Han var en kulturell varelse och var enbart på jobbet för att sköta sitt jobb.
Och han leker inte med barn, han lär dem livets realiteter.
Han sitter i köket, vid köksbordet och pratar med kokerskan. Håller reda på var hon har de olika ingredienserna. Och han informerar minnsann enbart om den mat han tycker om inget annat.
Att tolerea en så kallad utbildad daisfröken ifrågasätter hans närvaro.
Vad gör du här, egentligen så fräckt.
Han arbetar så klart med kropp och själ. Han informerar barnen om olika företeelser. Vad som kan hända…
Fingrar kan brytas.
Man kan bli slagen…
Man kan få sina skor sönderskurna….
Så praktiskt.
Man måste hjälpa varandra.
Och vänninnans närvaro på toaletten var enbart för att pappret var slut.
Och när dagisfröken försvann, ja se då hände det grejer.
Kommunen skulle spara pengar. Så kokerskan försvann från köket. Men köksbordet var kvar.
Varje måndag kom en polsk vaktmästare med papper. En hel bal. Han svängde in på gården och tutade.
Åhh sa vaktmästaren och med en dramatisk gest sa han något fult på polska. Han dängde in balen och fyra kartonger med pulverkräm, och en flaska tabasco tog alltid fram ett äpple ur fickan, sa hej till barnen så gick han.
Sen kom väninnan och satte sig på toaletten och rökte cigaretter som ett supportcenter.
Sen kom alla barnen från runt omkring och lekte. Strängt var et inte. Man slängde jackan på golvet kastade runt skorna rörde ihop lite kräm och gick omkring med tallriken och åt. Sedan ställde man tallriken där man var, eller under soffan.
Sen kom ungdomarna och satte på musik
”jag ska måla hela världen lilla mamma, med ulla billqvist”
Och hade med sig sprayburkar, och ölburkar och startade ett projekt. Ett graffittiprojekt på väggen mitt emot. Dödskallar, kors, farliga grejer och mitt i allt det mörka var ljuset. ABC som ljuset i mörkret.
Och tiden försvann. Dagis var alltid öppet. Och vikarien städade och diskade. Han skötte minnsann sitt arbete, som en hederlig arbetare.
Sofforna försvann, de var bara tvåsits och man kunde inte sova i dem så man behövde nya soffor, tresits, och mer telefoner så man kunde ringa hem.
Strängt var det inte.
Och dagisfröken, ja hon var så lat och sexig och satt bara så hon fick gå på dataskurs, så kunde hon skriva åt alla andra..
och allt liksom andades av ödmjukhet och respekt.
Ja, se det var en riktig saga det. Om livets realiteter
Och nästa vecka informerar vi om en kung som satte sin prinsessa i ett torn, så man fick tänka tankar om henne, på spanska. Kungen var spansk, det var en spansk kung. Spännande.
I formen magisk realism..
Om sagan är sann? Sann och sann det fanns våtservetter på toaletten.
