Denna dag mådde jag inte bra. Kanske omställning, kanske den otillåtna vistelsen i den lägenhet jag hy gjorde att jag behövde sova lite extra.
Vi 23-tiden ringde jag den inkvartering jag använt och där finns personal dygnet runt. Jag förklarade var för jag inte svarat på SMS och telefonsamtal.
Strax efter det gick jag ut för att köpa cigaretter. Hela byn var stängd. Kiosker, restaurangeren fredagkväll.
Jag började gå och de bensinstationer jag sett längs vägen var stängda. Det gjorde mig ingenting. Jag behövde gå.. jag gick nor en mil i vardera riktning.
I västeuropa är et en självklar rättighet att ensamma kvinnor alltid har telefonkontakt med någon när de vistas ute i storstäder, efter mörkret eller ensliga ställen. Alltid.
Jag ringde två gånger till inkvarteringen där det finns arbetande personal. Och den tredje gången var telefonen avstängd. Han ville inte bli störd.
Kanske kroatisk medai, press och redio på enkel kroatiska kan förklara för sina landsmän vad arbete betyder, jour och beredskap.
Kanske man på enkel kroatiska kan förklara att kvinnor kan bli överfallna, man kanske tar deras pengar och cigaretter. Visar respektlöshet genom sitt fysiska övertag. Kanske våld.
Och nu kommer ett antal stadsbussar som inte är enligt tidtabellen och de stannar inte. De kör förbi.. ett antal polisbilar kommer och kör förbi. Samt ett antal privatbilar.
Man kan anta att spejare sett mig gå ut och ringt bussbolag och polis.
Ett resursslöseri kan man tycka.
Och den arbetande personalen behövde sova på arbetstid.
Vad är detta. Östeuropeiskt manschauvinism kallas det.
Kanske jag kan få ha mina cigaretter ifred efter denna incident. Man kanske inte behöver smyga in nattetid och snatta cigaretter, man kanske inte behöver ryta dagtid efter cigaretter.
Kanske mormor och farmor kan få ledigt från barnpassningen och ha rätt till sin egen tid.
Kanske patrasket kan köpa sina egna cigaretter, och lära sig att ett nej du får inga cigaretter av mig betyder att man får hitta en annan lösning.
Det finns gränser i ett modernt industrisamhälle med kapitalistiska förtecken.
Och det först en person som är systematiskt förföljd får lära sig är att inte provocera, och att försvara sig.
Och jag kan slåss. Det behöver jag inte bevisa.
