Reseminne 2
Jag kommer aldrig att glömma den behandlingen, den dagen. Jag hade hyrt ett privat rum för att ¨vara ifred. Rummet hade egen ingång så man behövde inte störa personalen.
Jag var i rummet och vad jag gjorde kan kvitta. Helt plötsligt hör jag tunga steg i korridoren och någon ryter
Mitt namn, give me a cigarett.
Och jag öppnade dörren för att behaga värden. Värden var sur och behövde gå ifrån en stund, men behövde värma upp. Kanske var det ett uppbyggligt samtal med någon väninna i ett lydnadsärende. Jag blev orolig. Inte för väninnan. Men jag hade betalt rummet och har ingen som helst anledning att stötta personalen med cigaretter.
Jag blev olycklig. Ringde min vän i Sverige och grät. Jag reser ensam och behöver inte ta det där.
Jag har rest ensam i balkan i åtta månader och det är klart att mitt psyke och min kropp är ansträngd.
Kan det vars så svårt att fatta.
