Zagreb, stad i världen.
Jag har nu vistats en tid i denna östeuropeiska metropol.
Och det finns fördelar och det finns nackdelar.
Jag kan inte nog berömma stadens kollektivtrafik. Moderna spårvagnar som dagtid har en rejält tilltagen tidtabell, med täta turtider. Bussarna kompletterar. Och kvinnor och barn använder ett ekologiskt alternativ.
Dock har bilen företräde. Morgon och kväll ser man bil efter bil med en passagerare, och kvällstid parkerade överallt.
Men bilen är här för att stanna.
Zagreb i höstkostym är en vacker stad. De många parkerna ger färg åt staden, och är till för rekreation och andhämtning i den pulserande storstaden.
Hösten skördetid, då stadens centrum fylls av marknadsstånd med olika delikatesser med nationella förtecken. Äpplen i alla former, viner, oliver allt producerat och förnämligt förpackat inom landet. Denna matmarknad med närproducerad livsmedel är en fest för öga och gom.
Eftersom jag är vegetarian kan jag enbart beskriva alla köttbaserade produkter. Men det är gott, jag lovar.
Nu skall jag försöka undvika EU:s jordbrukspolitik och dess ibland förvirrade konsekvenser.
Att Kroatien idag har en levande landsbygd, råder inga tvivel om. Och man får hoppas att denna blomstrande sektor får behålla sin kvalitet och sin mångfald.
Matmarknaden är välbesökt, och det finns en glädje och stolthet i detta.
Den återkommande aktivitet jag än så länge skaffat mig är att jag besöker ett av stadens tre badhus två gånger i veckan. Invånarantalet är en miljon så badhusen är välbesökta. Det är simskolor, simklubbar och vattenpolo men även utrymme för motionssimning, vilken är min aktivitet. Det är rent och snyggt, och väl organiserat, så även om man som jag inte kan språket så kan man anpassa sig.
Jag besöker stadens museum och försöker skaffa mig en bild av historien. Det etnografiska museet med sin samling av ”folkcostumes” är väl i nuläget mest attraktivt. Men även det arkeologiska och ”art and craftmuseet” skall besökas.
Museerna är inrymda i pampiga gamla byggnader, som i sig är värda ett besök. Undantaget är contempory museum som har en spektakulär arkitektur. Såklart.
Som bortskämd Västeurope har jag börjat vänja mig med att söndagar är butikerna stängda. Livsmedelsbutiker och kiosker har öppet, men det är också allt.
Jag försöker hitta den östeuropeiska själen, men har ännu inte lyckats.
Den bild jag hade från Sverige, med sextiotalets östeuropiska tecknade barnfilmer på TV finns inte mer. De broderande tanterna med östeuropeiskt ursprung som snabbt sydde sina blommönster finns inte mer. De intellektuella andravågenimmigranter från universitetet kanske finns, men inte i min närhet.
Dock finns bilden av östeuropeiska lägenheter i betong kvar. De stora likriktade betongblocken med lägenheter i rader hus efter hus, i olika grader av förfall. De finns kvar.
Livet i en östeuropeisk storstad har börjat.
Närmast i framtiden ligger ett besök på stadens operahus. En premiär på en modern ballet. Ljudet av tystnaden eller något liknande, känns fräscht.
Att börja studera språket känns nödvändigt. Och hösten är vacker och äpplena röda.
Jag har inga problem att finna mig tillrätta i denna annorlunda miljö. Att jag skulle vara anpassad känns inte rätt men hittat min nisch.
Vegetarian, kulturell invandrare från Sverige.. tycker att kvinnorna skall tänka lite mer på sig själva. Man är så noga med barn, hus, trädgård, familj och alla åtaganden, men glömmer ofta bort sig själv. Egentid.
Jag finner det märkligt. Jag trodde att i ett politiskt system där jämlikhet emellan könen är regel skulle den feministiska debatten vara överflödig, men jag är inte så säker.
Men vad vet jag, en invandrare från Sverige
.
