Denna dag var en dag på jobbet.
Jag arbetar hemma, med musik.
Jag använde you tube och städade huset, dushade och broderade. Som avslutning stickade jag 50 gram mohairgarn.
Jag arbetade från åtta till tolv, stängde av datorn en timme för att laga mat, lunch. En timme.
Jag åt vitkål, kikärtor och youghurt, med citron och curry.
Klockan ett startade jag datorn igen fram till fem. dessa åtta arbetstimmar var inte särskilt ansträngande för mig, men för en östeuropeisk kvinna skulle detta vara en mycket ansträngande dag.
Hon skulle behöva ringa väninnor, skvallra av sig lite granna. Hon skulle vis kvällens inträde vara trött.
I och med EUreformen ERASMUS om att med stipendiehjälp studera ett år utomlands, fann jag det naturligt att under min långa resa hitta möjligheter till boende för stuudenter. Här i östeuropa är det vanligt att inkvartering sker i Hostel. En enklare inkvartering men med privata rum.
Tillgång till kök, tvättmöjligheter och dushar.
Under vinterhalvåret är det inte lika attraktivt, och min tanke var att kanske studenter kunde söka sig hit.
Rent tekniskt är detta en möjlighet, men det finns ett men.
Det handlar om approach. Om du är töntig eller på något sätt stör kan det bli konskevenser. Det kan handla om övervikt, för pedantisk, ålder eller liknande detaljer.
Jag är resvan och gör som en turist gör i en storstad. Ren och fräsch, med bekväma kvalitetskläder för att ta del av stadens kultur och sevärdheter.
Propert yttre och med guider och lexikon försöker man hitta de olika attraktionerna.
Jag störde.
Den ordinarie besökaren är smutsig, trött, med skrynkliga kläder och vavårdat hår.
Man ägnar mycket tid på hostelet. Där man tittar på när personalen lagar sin mat, äter sin mat eller dricker sitt kaffe.
Detta är en ingrediens i vistelsen.
Man använder köket mest som en samlingspunkt och drar sig inte för att snatta mat. Det är en attityd. Man vill ha free food. Man diskar inte eller städar undan. Detta är en attityd. Man dräller runt i en bomullspyjamas med nallebjörnar på fram till tolvtiden då man funderar på om man skall duscha eller inte.
Om man som jag går ut klockan åtta, nio, äter min frukost på café kan man vid återkomsten finna att en tillhörigheter genomsökts. Det fattas hudlotion, schampoo, eller tamponger.
Underkläder kan försvinna.
Någon kanske har haft en stund i sängen, varvid lukt uppstår.
Om man hy ett privat rum och inte är i sitt rum kan man finna att den privata vattenkokaren är trasig, lakana luktar och det fattas personliga tillhörigheter.
I det trådlösa nätverket finner man datainrång och bilder försvinner.
Man kan också finna att ens märkliga personlighet diskuteras på facebook av personal och övriga gäster.
Under besöken i kyrkor, badhus eller museer har man spejare som med sin telefon informerar omgivningen om besöken.
Detta leder till en fundering om hemförhållanden. Den kroatiska familjen lever tillsammans, om
