När man reser i tyskland så blir man bortskämd. Infrastruktur är komplett och dagstidningar är som dagstidningar skall vara.
Jag trivs i tyskland, strukturerat, organiserat och effektivt. Kollektivtrafiken är definierad och alla vet att syftet med transporten.
Syftet är att ta sig från punkt a till punkt b på en utsatt tid. Och för detta betalar man en summa. Man köper en biljett, och kliver på vid en hållplats och kliver av vid en annan. Det är ingen plats där outbildade människor skall uppleva yrkeslivet, låna uniform och låtsas arbeta och ens vänner skall åka gratis i uppmuntrande syfte. Den personal som klipper biljetter, eller framför tåget är anställda för detta syfte.
Och är man så ointelligent att man inte kan sätta sig in i kollektivstrafikens arbetsuppgifter utan måste ha en konkret bild passar man inte för arbetsmarknaden.
Vägar och trottoarer hölls under vintertid rena från snö, och tågen kunde i snöfall framföras i normal hastighet.
Så kommer man till malmö. En stad överlastad med juldekorationer i stadens centrum. Lampor och ljusslingor i en överdriven uppvisning av energislöseri. Samtidigt som vi läser att kommunen skall minska arbetstidsuttag och budgeten skall saneras.
I denna stad där förseningar av tågtrafik är mer regel än undantag. Malmö kallar sig en expanderande kommun vilket innebär nybyggnation av bostäder. Renoveringar och förtätning i anslutning till befintlig byggnad är ingen debatt som förs, eller ens möjligt då avlopp och vattenledningar är i dåligt skick, och inte aktuellt för renovering. Man får inte störa stadens självutnämnda nobless.
I denna stad finns utomparlamentariska grupper som har till uppgift att påverka. I andra delar av europa kallas det fascism men inte i malmö. Man har inte läst på.
Och i dessa påverkansgrupper kan man till exempel ge sig på homosexuella från frankrike. En grupp fransmän från paris besöker malmö. Och i gruppen finns även homosexuella. Och nu vaknar slinkan i malmö som skall förföra en svart fransman, och drar sig inte för att organisera en grupp i denna fråga. En svart homosexuell fransman skall återföras till normen. Och denna norm definieras som blond, kortväxt och smal ung kvinna. Och detta skall anses som ett ideal.
I paris där mannen bor och lever är detta inget ideal, det är en ironisk gest av kvinnligheten.
Och detta förstår man inte malmö. Man förstår inte eftersom man inte deltar i den europeiska debatten.
Dessa män reser med sina vänner inte med sina sexuella referenser. Och det är möjligt att man besöker rfsl eller pridekommiten. Och det är möjligt att man känner till eller vill lära känna dem. Man kanske vill dikutera en pridefestival i malmö eller en kampanj mot prostitution.
I frankrike rasar kvinnoorganisationerna över prostitutionens legalitet. Man accepterar den. Franska kvinnoorganisationer anser att attityden till prostitution, droger och beskydd är menlös, vilar på en lögn och leder till en föraktfull attityd mot svaga grupper och detta leder till en negativ samhällsutveckling.
Och malmö har avsagt sig all information som inte passar deras syften. I malmö skrivs inget om homosexuella, prostituerade kvinnor och män, därför att vissa grupper har sagt ifrån att den typen av information inte skall finnas. Med hänvisning till hemlandets kultur, och då lyder man i malmö.
I denna stad där man inte är rasist.
Malmö har en åsikt som ingen annan har. Till exempel har man åsikter om hur en relation skall se ut. inte vad den skall innehålla, utan hur den skall se ut. kvinnan skall vara liten och blond och mannen skall vara lång och svarthårig. Man skall ha slitna kläder, och tycka om andras barn. Man skall ha ett öppet hem med många besökare och man skall inte arbeta heltid.
Samtalen skall innehålla nittio procent gnäll över relationens brister. Man träffas aldrig.
Och för en utomstående är detta obegripligt.
För mig är har en relation ett innehåll, ett syfte. Och jag fick under min tid mycken kritik för att jag ville att måltiden med familjen skulle vara privat. Barnens kamrater fick gå hem och inte vänta i rummet eller delta. Detta för att vid middagsbordet skulle man kunna diskutera familjeangelägenheter, och detta innebar mycket organisation. Hur skulle man nästla sig in vid mitt matbord. Och så är det i malmö. Privatlivets seder och traditioner anses som en offentlig handling och man använder påverkansgrupper för att förstöra familjens sammanhållning. Och varför?
Man har ingen uppfostran
Man har ingen politisk skolning
Man har inga egna definierade syften
Detta är ett moraliskt dilemma. Att påverka för en renovering av vattenledningar, det ser man inte. Men att en familj vill äta middag en viss tid utan observatörer det är stort. Det är ett ptoblem. I malmö.
Och hur kan det bli så. Skåne har av tradition skickliga ekonomer och skickliga politiker. Man har genom historien haft starka ledare, både kvinnor och män, och detta kan under vissa tider verka negativt på samhällsutvecklingen och i vissa tider främja en samhällsutveckling.
Den starka ledarrollen är idag otydlig och malmös profil tämligen oskarp.
Från att ha varit en stad som byggdes runt hamnen eller kockums är man idag en stad med festival och kultur. i vad denna kultur består vet nog ingen. Det finns överallt men i malmö är det något alldeles fantastiskt. Juldekorationer, malmöfestival osv.
Dessa påverkansgrupper arbetar med alternativa metoder, utan ideologi och utan att interagera med parmanetariska grupper. Det hela är tämligen likgiltigt. Och man kan se exempel på denna påverkan. Man promenerar på tågstationen i olika organiserade cirklar. Ett mönster för att befria sig från tvångstankar. Man använder tvångsmässig upprepning för att påverka.
Och förstår inte att tvångsbeteende inger inte respekt.
Malmö har en likriktning av åsikter, utseende och pessimism.
Vi anar en invandrargrupps endimensionella och kulturimperialistiska inflytande på ursprungsbefolkningens arena. Man har skapat egna spelregler, baserade på ett privilegiesystem mer än rättvisa och eftersom man inte kan tillgodogöra sig ny information, så vandrar man bakåt i tanken, historien och utvecklingen.
Man föraktar kvinnor, hemlösa, homosexuella och diskriminerar dessa grupper mer eller mindre öppet men man är inte rasist.
Utomlands är detta inte populärt. Och vi antar att europa har klagat.
I gratistidningen city v 02 visar sexcoachen upp sig och skall utbilda malmöbon i tillfredsställelse, och det kan behövas. I en relation som ska ha ett utseende och inget innehåll.
Ärligt talat. Man tröttnar innan man ens börjat. Det är så lågt, så odemokratiskt och så patetiskt att man blir oförskämd av bara farten.
