norge är det stora turistlandet utomlands. man tycker att kusterna med fjordarna är unika och att oslo är en spektakulär stad.
personligen tycker jag att danmark är en plats man kan besöka. de små öarna med olika karaktärer som sammanbindes med den för mig typiska arkitekturen och det böljande jordbrukslandskapet som avbryts av ett vattendrag. det är en ö.
norges popularitet är för att det är vackert, men jag skulle vilja poängtera att vid den tragiska händelsen då 80 unga människor miste livet skötte sig journalister, politiker och polis exemplariskt efter regelboken. man gav den information till befolkning och internationell press som var lämplig. man hängav sig inte i en patetisk uppvisning av sorg utan lät anhöriga vara ifred. det förstår alla att familjer och anhöriga har förlorat en familjemedlem och att detta är svårt. men som utomstående kanske man mer ser till de strategier landet använder för att återföra sina landsmän till ordningen.
och vi jämför med sverige. polisen står maktlös, visar upp sig på helsidan om sina umbärande på arbetsplatsen. kanske man ska erkänna att arbetsuppgiften är för avancerad, och lämna över platsen, uniformen till en som behärskar situationen. som polis möter man många olika människor i olika humörsvängningar. och det kan verka provocerande att människor gör motstånd. men det är liksom arbetets art.
vi har sett lokaltidningar frossa i sorg, ljus, fackeltåg, tårar och det är osmakligt.
och vi har sett politiker som uttalar sin fullständiga avsaknad av exakthet. man svamlar och man förstår inte man är inte informerad. och fet ger ett uttryck av lite efter, lite bakom händelsernas centrum. och i internationell media är detta inte acceptabelt.
man bör komma ihåg att när övriga europa når högre höjder i kunskap, genom journalistiken så går sverige bakåt. tv, lokaltidningar, bibliotek klarar inte av att möta de nya informationsrönen, de nya teknikerna för information, utan man tror att soffprogrammet, en invandrare och enkla konkreta föremål i klara kulörer är konceptet för en lyckad tv.stund.
kanske det har hänt en del i människans sätt att använda perceptionen genom åren.
jag befinner nu på bromölla camping. detta är inte tysk standard, eller fransk camping. och man undrar varför sverige gick med i eu, när man skall ha en personlig prägel.
sommartid finns en affär, och jag undrar hur ser informationen ut i den affären.
vilka dagstidningar har man, vilka tidskrifter och finns det övrig litteratur, eller cd eller dvd. hur ser informationen ut. man har en tv i den stuga jag hyr, men inget avlopp och inget rinnande vatten. och för detta skall man ha 2975 under lågsäsong.
och jag antar att man plockat undan de ting som normalt finns i stugan. och varför?
personalen har fått information om mig innan jag anländer. att jag dricker mycket och skriker. samt att jag inte städar efter mig.
jag har haft migrän efter en upprepad misshandel med sparkar i huvudet. misshandeln var en konsekvens av att jag inte städade i mitt hem, trots kontroll av främmande makt.
och att jag höjde rösten i mitt eget hem då jag fann passiviteten och den bristande intelligensen lite tärande.
denna passivitet infinner sig även här. tv.n är modellen för vakentid. och i denna miljö har omsorgsförvaltningen placerat människor med olika funktionshinder. och här får de sitta, utsatta för receptionistens godtycke. hon har ingen utbildning i att motivera individen, utveckla talanger och att skapa incitament för att se sin självbild och på så sätt kunna bygga upp sin jagidentitet. det finns en spegel på toaletten det är allt.
det passerar utanför staketet ett äldre par med en hund. de skall gå längs stranden för att hunden skall få röra på sig. det är stimuli den dagen.
och detta är svensk turism.
och detta är en ganska vanlig mentalitet. man gnäller över kylan och sätter sig framför tv.n och tittar på flyttfåglar som följer värmen eller valar som vandrar över halva jordklotet. och det är kallt.
eller det vandrarhem i katrineholm. där den höggravida kvinnan bad om ursäkt för att hon inte städat, emedan den gambianska vännen satt i tvsoffan och hade tråkigt. han var ledsen och saknade sina vänner. de trummade tillsammans.
det tjugo centimeter tjocka snötäcket låg där det låg. cigaretter försvann ur mitt paket på natten och datorns gigabyte försvann i en rasande fart. jag tittar aldrig på film, och inte på nätterna.
södermanland, dalsland bohuslän kan nog anse sig som var ute ur leken beträffande allt. man har lekt i bankerna med turisters pengar. och då får man inga investeringar, inga besökare och de turistsatsningar som gjorts i området får av branschen tydliga markeringar om att avstå från fortsatt verksamhet. simhallar, skridskohallar är för de boende. arbetslösa och utan utbildning, då dessa flyttas från orten. de följer arbetet. det är den struktur vi har i detta land, och det bör man känna till som anställd eller egen företagare.
var kommer då denna attityd ifrån. tv, arbetslös, ingen information.
en förklaring kan vara fritidsgården.
jag minns i gbgs förort ett djärvt grepp i den mulitkulturella miljö ville man skapa en ideell fritidsgård, som var normativ. som vanligt folk. man ansåg daghemmen var lite stela och för pedantiska. och här ville man ha en mer avslappnad stil. man tittade på amerikanska aktionfilmer. man köpte en dricka, en godispåse eller en kaka. det fanns kaffe. musiken var hög och modern och man var tillsammans. det fanns ett pingisbord och man hade radiostyrda bilar. under sommarhalvåret grillade man lämpliga kvällar. och alla var vänner. samtalen var vardagliga.
vi ser här embyot till slackern. den arbetslösa människan som lever sitt liv framför tv.n. inga dagstidningar och inga studier eller ens förberedelse för morgondagen.
meningen. nej nu måste jag hem. jag ska ha parov i skolan i morgon och måste läsa på.
den ideella fritidsgården var jordens mitt. den enda utblicken mot samhället var en utflykt med buss. man diskuterade inte internationella händelser eller politik eller hälsa. en fotbollsklubb hade omklädningsrum i anslutningen till lokalen, men var inte accepterade. de ställde frågor. och de byggde sedemera ett eget klubbhus. tillsammans.
fritidsgården föll samman och de danskvällar man anordnade för ungdomar blev supkalas och man fick ha knattedisco. där små barn sprang runt och åt godis. och man busade på toaletten. drog i dörren och lekte med taolett papper. och detta skall vara normativt. en vanlig svensk familjs fritid. utan tidskrifter, böcker och utan diskussioner om det som står existerade inte.
göteborg är en stad med nöjesfält, filmfestival och bokmässa. och jag skulle önska att man kanske kunde jämföra dessa verksamheter i övriga europa. hur presenteras boken i andra sammanhang. hur presenterar en författare sitt yrke. teknik, stilgrepp,
och hur presenterar och väljer man filmer i andra delar av europa. och vad är syftet med film. hur vässas argumenten i filmen gentemot en skriven text, eller en teaterföreställning. varför film.
eller nöjesfältet. varför nöjesfält. är det eurodisney utanför paris, eller futurscope eller är det folkparkens karusell och virvelvind. vad är liseberg. vem skall besöka liseberg och vad förväntas man tycka.
är turism en utflykt med buss tillsammans med vännerna från gården. är detta turism.
och vad är den vanliga människans åsikt om fritid. i ett normativt perspektiv.
jag föredrar tysk camping. och jag tycker arkitekturen ute i europa är roligare än göteborg. jag tycker om österlen. det är vackert och finns gårdsbutiker, roligare kläder och kul grejer i affärerna och roliga skulpturer och fontäner. parker och planteringar i de välbevarade små städerna på österlen.
men alla älskar norge. jag tycker också om norge. men om jag skall vara en äkta turist. så är frankfurt och munchen mina ställen. stora tyska städer. stadskärna och industrier.
här kastas man in i tyskens vardag. man kan lätt plocka upp debatten, litteratur och tidskrifter är lättillgängliga. tv.n har kanaler.
och då pratar vi kanaler.
maten är uppdaterad och fräsch. förpackningar, innehåll. det är strukturerat. inget flum, inget dalt. utan det är strukturerat för att fungera för många människor i rörelse, aktiva individer i en stor stad. och det gillar jag som turist.
