när man som fyraåring ser människor rota i containrar för välgörenhet efter kläder.
när man går förbi daghemmet och ser en personal som inte talar svenska komma ut från daghemmet en lördag, och man vet att han har rotat i kylskåpet.
när man är fyra år och samme man kommer, men är inte detta mammas tshirt, han är glad och börjar ställa frågor, och nästa dag ligger tshirten i mammas hylla.
när man är fyra år och hör invandrare gnälla över att det är kallt, vad gör man. man plockar fram sin pingvin som farmor gett en. man reser en del, till farmor och till mormor.
vad får man för bild av vuxenvärlden.
och när jag träffar mannen som lånade min tshirt och ser en äldre man med långt slitet hår. troligen för att han vill se ung ut, och han har en osynlig stämpel i pannan. han använder skitiga droger.
han går in i min lägenhet och kryddar mitt kaffe. sömnmedel, uppiggande eller illaluktande. jag har inte gett tillåtelse.
ett vrak bland alla andra vrak. en gubbe med en tjugo år yngre flickvän. för att hålla igång. och han spanar på grannarna.
och när jag möter denne man så tänker jag.
aha, så karismatisk. detta skal bli göteborgs hjälte. detta är så dum och högfärdig en människa kan bli. som göteborg. en småstad i en stor kostym. totalt obegriplig. en hjälte. det behöver göteborg. liseberg, bokmässan och filmfestival och en långhårig äldre man som hjälte. denna stad som föraktar kunskap och kvinnor är hål som inte kan arbeta. deras syfte är att sköta markservice.
så fick göteborg en hjälte. en man med invandrarbakgrund. och det är kallt, och det snöar och det regnar ute. och man plogar och det blir översvämning. och man skriker i karusellerna på liseberg. och man har en hjälte.
visserligen sliten och visserligen utan ekonomisk kunskap och ålderdomliga idéer om vad som är kvinnligt och manligt. ett fotbollsproffs. han sa så. och vi trodde honom, nästan. en göteborgsk hjälte.
