svenskar utomlands kan ha olika attityd, och omvänt man kan ha olika attityd gentemot svenskar. det är logiskt.
i europas stora städer har svenskar en helt annan position, ett helt annat rykte än i badorten.
vi har alla, oavsett om vi är utländska eller inhemska turister stött på oviljan och föraktet över att man besöker deras stad.
det finns ett slags ägande i den svenska staden och främlingar är inte välkomna.
och detta innebär att man själv får bekosta caféernas, restaurangernas och affärers existens. och det går inte. det innebär också att man isolerar sig från trender, information och nya varor. man blir en slags byfåne. isolerad och med gammal information. det innebär också att staden utvecklar egenheter och attityder som inte finns någon annanstans. man blir udda och avvikande.
och turisten uteblir. att man sedan ger sig ut i europa och nu förväntar sig att man nu skall bli mottagen, omhändertagen och man anser sig kunna arbeta i den främmande staden i europa, fungerar inte. och man skaffar sig en beskyddare som ordnar detta. men det fungerar inte. det finns ingen anledning att man skall ta någon annans tjänst, bara för att man vill detta.
östeuropeer har försökt men blivit hemskickade, och nu är det svenska kvinnors tur. man skall arbeta utomlands på café och hotell.
och den inhemska befolkningen vill inte ha det så, och turister vill inte ha det så.
så går vi till den latinamerikanska gruppen som hävdar att de inte kan främmande språk, men i spanien skall de ändå ha latinamerikansk personal. alltså är det inte språket som är probelm, utan de ska snoka och jag vill påstå stjäla. och detta är inte acceptabelt. och nu vet alla varför jag agerade som jag gjorde i förorten. man fattar inte att man ger sig på arabiska barn med sin spanska rotvälska, för att få stjäla toalettpapper och mjölk.
och vidare placerar en illegal invandrare för att jag skall städa och passa upp på detta vidunder.
och nu är det svenskar. nu är det jag som måste ha svensktalande personal, och detta har jag aldrig påstått och kommer aldrig att påstå. inte på europeiska hotell eller caféer. och varför gör man detta. man tycker det är kul.
latinamerika har bland de lägsta bnp i världen och högsta våldsstatistiken i de stora städerna. och investeringar uteblir. de kan inte arbeta. de är långsamma,outbildade, intrigerar och dåligt allmänbildade.
och nu svenskar, de är långsamma, outbildade intrigerar och dåligt allmänbildade, men de har en beskyddare.
och investeringar uteblir, företagen lägger, inga nyanställningar och inflationen ger högre matpriser och högre hyror.
och vad gör man då. gräver i soptunnor, stjäl ur lägenheter och klottrar på husfasader. och kallar detta politisk verksamhet.
och jag vill inte delta. och enligt svensk manéer så avstår jag och undviker dessa människor. de följer efter.
och jag rese r utomlands, och de följer efter och nu vill jag ha svensktalande personal, de arbetar. och de journalister jag pratar med utomlands, accepterar inte detta beteende. och agerar.
i dessa länder informerar man om svenskar. inhemska och immigranter. detta är inte rasism. det är antropololgi. läran om främmande kulturer och raser. det kallas så.
svenskarna är en främmande kultur, så avvikande att man måste förklara i tv hur de agerar, tänker och kommunicerar. då har man lämnat det civiliserade, moderna samhället och vandrat bakåt till en slags primitiv ickeexisterande verklighet. blond, tydlig hierarkisk genusordning. intriger och otrohet som vapen för att vara åtrådd. för att kunna reproducera sig. skilsmässa på skilsmässa. lite avvikande. och flockmedvetenhet. i rollspelet på tågstationerna.
som jane goldwell bland babianerna. den approachen har svenskar. malmö i avlagda kläder från missionen, med hårtofs. ett sluddrig spårk och dålig hållning. jagande någon i gruppen. man ser inget, hör inget eller kommunicerar. man letar efter en person.
var är han…..
jag reser ensam, går sällan ut på kvällarna och köper eller tillverkar mina kläder. oops
