Jag har bott i det mångkulturella samhället i svensk design. Och blev sjukskriven. Jag är utbildad fritidspedagog och hade ett heltidsarbete i samma område.
Området hade svenska och invandrad befolkning. Det politiska och ekonomiska medvetandet är lågt och dagstidningar är sällsynta. Hur får dessa människor information om nya rön.
Som exempel på detta kan jag beskriva min erfarenhet. Jag har alltid haft egen tvättmaskin. Jag är uppvuxen så och anser inte att det är sämre att tvätt i den gemensamma tvättstugan men jag har alltid varit aktiv, arbetat, studerat och mina tider kanske inte har passat den gemensamma tvättstugan.
Och efter skilsmässan köpte jag en energisnål tvättmaskin med inbyggs kondenstumlare. Senaste modell.
Och se, detta tyckte man var intressant i området. Man ville titta på tvättmaskinen. Man vill pröva tvättmaskinen och mer och mer. Så när jag inte vara hemma kunde man låna nyckeln och gå in och tvätta i min tvättmaskin.
Det är tärande att ha främmande människor i lägenheten. Det blir en påfrestning att ha oärliga och ointelligenta människro springande och lånande och rotande i mina grejer. Så jag blev sjukskriven.
Och se, detta ombildades i de invandrande boendes hjärnor till att jag var lite märklig. Och det blev mer och mer. Och här blir det intressant.
Man går in med nyckel i min lägenhet när jag arbetar. Man arbetar inte själv. Vid min hemmavistelse är jag udda. Fast man själv är hemma. Och när en människa är hemma och udda, så kan man tillåta sig saker. Man kan ta cykeln. Hon är konstig. Man kan gå in i tvättstugan och stjäla en hemstickad tröja, hon är konstig. Man kan gå in i lägenheten och prova kläder i garderoben, hon är konstig. Och man kan hälla kemiska substanser i min kaffeburk. Jag är konstig.
Så placerade latinamerikanarna en illegal invandrare i min lägenhet, för att kunna kontrollera tvättmaskinen, som man ville ha. Och så ville man ha min lägenhet, eftersom jag renoverat, och var konstig. Och den hade ett bra läge. Och man blev mer och mer isolerad från lag och ordning, skapade en egen lagstiftning.
Och alla förstår, att detta är svensk arbetarklass sätt att trycka ner uppkomlingar. I sveige gillar vi inte social climbers.
Det är högfärdigt och osmakligt att gå in i en främmande människas lägenhet för att man är avundsjuk, och detta fick ett eskalerande förlopp. Hade man brytt sig om befolkningen hade man sett till att de styrdes upp till ett svenskt normalt beteende. Alla visste. Så småningom byggde man nya tvättstugor, då de befintliga var i dåligt skick och hade varit så länge. Bostäderna var förfallna. Vattenledningar, avlopp var inte i topptrim. Klotter i källaren. Och befolkningen struntade i detta, eftersom man hade små privata lösningar. Man lånade ursprungsbefolkningens grejer.
Och man hade en karneval med utländsk kultur som utgångspunkt.
Ursprungsbefolkningens rättigheter åsidosattes. Disciplin, språk, läroplan sattes åt sidan till förmån för kulturella avvikelser. Och den invandrande befolkningen blev mer och mer bisarr i sina undersökningar av samhällets konstruktion. Man ersatte befintlig personal med vänner som skulle rapportera och man stängde området.
Jag studerade och man skickade representanter från området att följa upp och tolka mitt beteende. Spejare. Och genom att jag är politiskt skolad, har en hög ekonomisk kunskap och en stor kännedom om göteborg, skolsystem blev tolkningarna kanske inte helt tydliga.
Och så var jag ju konstig.
Jag körde ett race helt enkelt. Idag står förorten i de stora städerna med dagstidningar som enbart bevakar delar av samhället. Matrecept och bilolyckor, tågförseningar och vädret. För att anpassa sig till de samtalsämnen som invandrare tycker är värda att diskutera med svenskar.
Detta är en begränsad del av verkligheten. Sverige är en demokrati och vi har tydlig lagstiftning om privat ägande, integritet och politiskt arbete.
Personligen anser jag att den grupp i göteborgs förort har stulit sina cyklar, sina tyger, sina garner och berättat för omvärlden sina åsikter om det nya landet och de invånare som fanns från början och personligen tycker jag att de har misslyckats. De har inte förstått vad en demokrati är, de har inte förstått vad en svensk är och då kanske man inte skall vara kvar.
Jag har inget mot det mångkulturella samhället, jag har inget mot människor födda i främmande land. Men man måste ha en viss respekt för tidsaspekt och rumsaspekt.
Man kan inte som i göteborg återskapa ett slags diktatur, där man ger sig själv oinskränkt makt och hänvisar till en plats som inte finns. Det latinamerika som göteborg har fått se existerar inte, mer än i förorten i göteborg. Och det är ointressant. En stelnad struktur, med statiska funktioner om städning, hushållsarbete samt bibliotekets funktion blir patetiskt.
Man ger sig tillåtelse att leka med statsmakterna och det är inte acceptabelt. Och vad gör man med människor som efter fyrtio år inte kan läsa sitt nya modersmål. Mitt tips är att de återvänder till barndomen, lär sig sitt modersmål på nytt och parallellt lär sig det nya landets språk. Och borstar tänderna med sin egen tandborste.
Att man inte kan tillgodogöra sig ironi, parodi och omvänd bevisföring handlar om intelligens, mångfald och tolerans. Är man inskränkt och fördomsfull så blir detta ett ideal. Förorten är begränsande och begränsad. Och det finns en viss finess i detta. Man stör.
