denna dag 20130108 upptäcker jag att jag har haft olovlig påhälsning i datorn genom det internet som finns i vandrarhemmet. malmö. det är inte första gången. jag har även haft påhälsning och genomgång av mina tillhörigheter i vandrarhem i STF.s regi.
man har även haft sexuell aktivitet i min säng i mitt enkelrum. lammhult, stöld av datorkabel och tshirt i växjö. lån av dator och usbuppkoppling samt vandalisering av kängor i katrineholm.
jag har även fått lånat ut sängen i mitt pravata hem i förorten i göteborg, tvättmaskin, kök och garderob. invandrare skall frottera sig med sin älskarinna, i min lägenhet. och det är kulturellt.
jag har påtalat dessa incidenter men inget händer. STF tillhör den internationella organisationen international hostelling. som har informerat alla sina medlemmar om läget i sverige. turismen uteblir.
hotellen är inget undantag. folk pratar. och för att europa skall förstå situationen har jag rest i europa och haft belackare från sverige med i släptåg. i sevilla, i berlin, i lille. och man städar på hotellen och man arbetar i receptionen, utan språk, utan kunskap om landets prostitutionslagstiftning och utan hyfs och folkvett.
och STF klarar inte av att markera. då får vi gå utomlands. journalister och turistorganisationer, international hostelling. vad kan de göra.
de kan inte bota tvångsbeteende. de kan inte bota maniskt beteende och de kan inte bota svartsjuka. det är sjukdomstillstånd. de kan heller inte förklara för individer att kleptomani, mytomani och nymfomani inte är kulturella egenskaper det är sjukdomstillstånd. vad kan de göra?
kan de påverka informationen? kan de påverka kommunikationer? kan de prata med journalister? eller politiker, eller ambassader?
jag tror nästan att att de kan det. eller bryssel. där ländernas representanter sitter i samma korridor.
och kanske detta med beskyddare/ beskyddad inte är en lämplig sysselsättning i en demokratisk modern, industrialiserad värld. kanske detta härrör från en förgången tid. då det fanns soptippar, då det fanns brunnar på gården, då tidningen inte var särskilt vanlig, telefonen var ovanlig. kanske det var från den tiden som beskydd var vanligt.
i en demokrati förväntas att man själv skall klara av att tygla sina passioner, sina drifter. urin och avföring på rätt plats, sexualitet på rätt plats med rätt person. det förväntas att man skall klara att skilja på arbetstid och fritid. att man skall kunna respektera privatägande och särskilja detta från offentligheten.
vad gör man då med den omättliga sexualiteten?
vad gör man vid otillåten datoranvändning, privata datorer?
tja, det finns metoder. låt oss kalla det att man smakar på sin egen medicin.
internationel hostelling, internationella organisationer, internationella journalister. det är min metod. och stark medicinering.
