när man är utanför frankrike tänker man frankrike, modehus och haute couture.
och så tänker jag så här:
vad tycker jag om kläder. vad är min vision.
och så måste jag formulera den.
jag syr många av mina kläder själv och använder en etnisk skrädderiteknik. raka stycken. detta för att dels använda tygets egenskaper och dels för återanvändning.
jag vill ha bra, riktigt bra kvaliteter, men jag tröttnar och då vill jag förändra plagget utifrån det tyg jag har, resursbevarande utan att vara tråkigt.
jag vill att mina kläder skall vara praktiska, lätta att kombinera och inspirerande. det ska vara roligt att klä sig.
jag vill att mina kläder skall understryka min kulturella identitet, min genusidentitet och min sociala position.
visionen blir enkla, rena linjer i exklusiva material och istället för att exploatera råvaran, använder man skräddaren till transformering av befintlig produkt. detta är inte barnarbete. detta är inte masstillverkning av stapelvara.
detta ger en bransch med kvalitetstänkande, materialutveckling, hantverksskicklighet och tenikutveckling.
detta ger en ny syn på impulsköp och secondhandaffären. detta är min vision och det är så jag tänker och det är så jag arbetar. konstruerar mina egna mönster med hänsyn tagen till återanvändning och tygets egenskaper.
och detta tycker jag är roligt.
