Veckan i nantes var mer än pinsam. När man går på gatan dyker orden securité upp. Det är svenskar som låtsas prata franska. Man agerar i förortens anda och kontrollerar upp sina grannar, vad de har för sig. Stillöst. Bristande uppfostran.
Och den personalen som arbetade på hotellen, har aldrig varit på ett hotell i hela sitt liv. Och man fattar inte att det upplevs provocerande att man är så fruktansvärt handlingsförlamad att man inte ens vet hur man får ut brandsläckaren ur upphängningsanordningen eller hur man använder den.
Skitiga hotellrum, och snokande svenskar som skall duscha på ett hotell.
Och man pratar om säkerhet.
Att över huvud taget skicka ut dessa människor i arbetslivet är en säkerhetsrisk. I verkligheten anses dumhet som en provokation. I verkligheten anses bristande logiskt tänkande som provocerande. Och detsom i förortsgänget anses som fräckt, blir en tragedi i verkligheten.
Blonderad eller ej, man är en grå mus.
