Nu är vi i Normandie. Regionen med cidre och calvados.
Men det är ju inte Bretagne, så jag var väl inte riktigt intresserad. Katedral, stad med korsvirkeshus och maten. Det visste man ju att i Normandie, självägande bönder där äter man.
Första hotellet var som ett orangeri. Med citronträd och apelsinträd i entrén och en vacker innergård med alla blommor och växter man kan tänka sig. Så vackert.
Men nu hamnade jag i en turistström så det var svårt att få plats, så jag fick dra mig inåt till stadens centrum.
Och tv:n på rummet hade inte den kanalen med Monk. Här visas två avsnitt varje vardag med detektiven med bacillskräck och alla skräck som finns.
Så jag fick promenera. Om Chartres är en bilderbok så är Rouen lite mer rustikt.
Jag drack en cidre på en bar, så god. Och åt en salade Dieppe, eller dieppoise. Och detta var riktigt bra. Plateau: fruit de mer kan verka lite pretentiöst en onsdagskväll, men denna a sallad som den var presenterad tillsammans med cidre Normandie var ett helt fullgott alternativ.
Här fanns provsmakning på havets läckerheter och så snyggt upplagt. Man äter med öga och gom.
Och så kom hon. Det var ett bröllop denna dag och bruden var som en drottning, och där fick vi sitta i tröja och basker när drottningen svepte fram i sin vackra klänning.
Men jag hade ju min sallad dieppoise, så jag klarade mig. Hon var så magnifik. Kvinnlig, sensuell, en tuff brud i lyxförpackning.
Och detta är inte Toulouse, detta är inte bordeaux, men det är helt OK faktiskt. Det finns ljusglimtar.
Den vackraste staden på denna resa är Tour. Katedralen i Chartres var en fantastisk upplevelse.
Bordeaux och Toulouse är roliga städer, och Bretagne är Bretagne. Men salade dieppoise , det är en kvalitetsprodukt. Jag måste kolla upp chef de cuisine i Dieppe.
Salade dieppoise, om denna tallrik kan jag skriva tusen ord på en kvart.
