att resa i frankrike, ger en mängd intryck. denna gång valde jag en enkel väg. att enbart studera arkitekturen och vandra runt på stadens gator.
kyrkor, restauranger och parkerna. detta har varit fullständigt tillräckligt för mig. det är min nivå.
om jag skulle ta del av all kultur i frankrike, på den nivå jag brukar skulle jag behöva ett extra liv.
det finns hur mycket som helst. inom design, skulptur, måleri, fotografi, teater, litteratur, och musik.
detta är intressant och kräver kunskap. man måste vara påläst om man möter den franska kulturen, då den är i frontlinjen. man ska komma ihåg detta. och att under den etablerade konsten finns nya ideströmningar, nya djärva grepp som väntar på att komma i etablissemangets spotlight.
och jag har för dålig kännedom, för svagt språk och för lite tid för att studera detta. en annan gång kanske.
men visst man kan läsa tidningar och de kan guida en i en riktning. men detta blir för mainstream. detta ger ingen förståelse över tid och över rum.
men arkitekturen och alla trädgårdar är fullt tillräckligt.
jag läser dagstidningarnas playlist. och är glad och tacksam för detta. oftast brukar jag använda musiken i ett visst syfte.
när jag tränade som intensivast, var det för att få in en rytm i kroppen. som man kunde använda oavsett om man sprang, simmade eller cyklade.
den gregorianska musiken är intressant då tonen vandrar i kyrkorummet, detta finner jag intressant.
men om jag skulle göra en playlist bara för att lyssna på musik innan jag gjorde dagens sysslor skulle den se ut så här
brian ferry: more than this
shadows: appache
och efter denna rafflande musikaliska upplevelse
die flippers: shalala i love you
och nu måste jag tillbaka till verkligheten
herbiehancock: hang up your hang ups
och till sist
Tarkan:kuzu kuzu
och efter denna musikaliska resa kan jag möta världen med nya ögon. självironi och distans.
