här i lille, frankrike mötte jag igår en kvinna med utländsk bakgrund, troligen muslim, med fem barn, en barnvagn och kassar efter att ha varit och handlat mat. och detta mitt i Lilles rusningstrafik. och denna kvinna är fullständigt övertygad om att ingen av dessa fem små barnen kommer att busa, rusa ut i gatan eller börja bråka, tigga godis. alla fem så små de var visste att nu är det viktigt att vara duktig.
och det var de. sedan kan jag tänka mig att hemma kan det ibland bli lite rörigt. barn är barn, och dessa barn respekterar sin mamma.
det måste alla förstå.
jag skulle vilja se den svenska blonderade världsförbättrare som med sin svaga franska och utan celluliter göra det samma. hon klarar inte detta.
jag skulle vilja se dessa blonderade världsförbättrare i en av paris förorter reda ut en liknande konflikt som rosengård med basebollträ och hög volym.
i en lägenhet med fem, sex barn, en kvinna och mannens kamrater och det blir en konflikt. om dessa smala blonderade invandrarvänliga element i ballerinaskor och tuff attityd klarar att reda ut den konflikten då har de min respekt , inte nu.
att springa efter karlar intresserar inte mig. invandrargruppen är mer komplex än så. det finns män, kvinnor och barn, och relationer. ekonomiska relationer, kulturella relationer och religiösa relationer
att leva i en av paris förorter, med sex barn, en äkta man i en politisk, kulturell och ekonomisk struktur är inte den kvinnans val.alla människor har rätt till sin egen framtid. ska jag tycka synd om er, eller?
vi läser i tidningen att nu har alla världens länder rösträtt för kvinnor, men har de rätt till utbildning, har de rätt till information i alla länder.
