Här i frankrike debatteras ett begrepp som man kallar ”enfants terribles”. Och innebär ungefär att föräldrarna har mist kontrollen över barnen.
Detta är barn som är för ointelligenta att säga till, de klarar inte att hitta dörren till skolan själva utan måste agera.
De gör andra saker. En kraftig koncentrationsstörning.
Och om man har en psykologisk inriktning, vilket inte jag har. Alla individer har rätt till sin egen framtid och alla människor har rätt till ett språk, och alla individer är produkter av sin miljö.
Jag har inget till övers för arvet. Jag tror att allt är miljöbetingat. Det är min metod.
Och beträffande de barn som är utåtagerande, brukar det vara så att de på ett tidigt stadium, börjat förakta sina föräldrar eller vårdnadshavare.
Och föräldern brukar använda metoden
Att inte prata till barnet utan prata om barnet och gärna i telefon med andra människor, och detta uppfattas som en provokation och barnet reagerar enligt regelboken, vill ni ha något att prata om så skall ni få detta.
Dett avser gruppen 0 – 15 år.
Så har vi dem som anser sig vara barnsliga. Åldringar i femtiofemårsåldern som anser sig ha rätt att med otvättade händer i egenskap av man plocka och joxa med brödet i hotellets frukostmatsal.
Bara för att busa. Och detta är en tragedi. När denna åldring sedan börjar och vanka av och an i staden i sakta mk gärna med små försiktiga steg för att provocera. Så är tragedin ett faktum. Den franske mannen är patetisk.
Ham kan inte ta hand om sitt barn, hans fru pratar i telefonen och denna varelse tycker astt edt är roligt att med smutsiga händer tafsa på alla brödbitar i frukostmatsalen.
”every raindrops means a lot”
Denna onsdag I nantes var stadens infrastrukturella arbetare ute tidig. Spolade bort kisset efter den manliga befolkningen, och försökte bland stolpar och feltrafikerade bilar dra soptunnorna till den väntade sopbilen. Och detta tog tid. Det fanns många störningsmoment i vägen, som kan uppfattas provocerande.
Och i tidningshyllan fanss en le monde och en liberation sex stycken exemplar av lokaltiningen france oest.
Är man inte läskunnig.
Det springer unga flickor på tågstationen och delar ut gratistidningar. Är detta den franske mannens väg till omvärldsorientering. Då blir världen mycket lite.
Man kollar påsarna under ögonen i spegeln på morgonen.
Och med den attityden förstår man att de senaste trenderna inom fashion inte är intressant.
Alla dagstidningar har återkommande artiklar och reportage om trender från haute couture till mer casual wear, vardagliga trender.
Och den slimmade mansskjortan med översized manchetter och krage finns inte. Existerar inte i frnakrike.
I milano, berlin, och london – högsta modet. Var mans klädsel. Man är välklädd och edgig, men i västra och sydvästra frankrike, har men en egen klädstil en egen retrostil.
Det är ovärdigt.
Men sophanteringen har ordentliga kläder, gamla bilar men plasttunnor och alla trottoarkanter är inte tjugofem centimeter. Ett stolt kämpande modernt samhälle, helt i tiden. Sneglar inte åt de latinska storstäderna utan går rakt in i 2020talet i en fräsch ekologisk, renhetsmoral.
Och detta tackar vi frankrike för. Den franske familjefadern är verkligen en man. Med kläder.tappra och rakryggade, som musketörer. kungens män.
