Om man har sin symaskin framme i sitt hem och får besök, så händer följande. Om det är ett barn ler barnet kan du sy något åt mig.
Har man en korg med garn framme, kan du sticka en tröja åt mig.
Det finns ingen lag i sverige som säger att bara för att man kan sy och sticka behöver ha tiggare i hemmet.
Barnet har fått sin uppfostran hemifrån och man kan prata med föräldrarna, men om det är en man med invandrarbekgrund som om han inte får som han vill, en tröja eller sätter igång grejer.
Pratar med alla, gnällande över att den som äger symaskinen är sniken eller inte stickar en tröja till honom.
Och nu hamnar vi i en kulturuppvisning som leder till reprissalier.
Skulle aldrig i mitt liv sy eller sticka åt en invandrarman, och detta vet alla. Alltså, sparkar man in dörren för att använda symaskinen.
Och nu har jag hyrt ett förråd, under ett år vistades jag utomlands och kommer tillbaka och symaskinen är trasig och tråden fattas. I ett låst skåp.
Man måste låna symaskinen, av ren princip.
Kanske vi ska att landa i anständigheten.
Jag lånar inte ut video eller symaksin. Jag har köpt dessa maskiner för att ha dem när jag behöver dem.
Jag är inte anställd på migrationsverket. Jag har ingen särskild empati för tredje världen.
Jag tycker inte om afrikansk tvåhandstrumning, jag tycker inte om svart hiphopmusik med klart utalat sexistiskt budskap.
Man behöver inte markera med att ha sönder man symaskiner, för att jag inte syr kläder åt invandrarmän. Eller lånar ut maskinen.
Det är inte ekonomiskt eller ekologiskt försvarbart.
Och att visa mig en slags tvistad kultur i mitt eget land. sy kan man göra någon annanstans, inte i mitt hem.
Det pågår i lund ett märkligt spel för gallerierna där delar av den svarta befolkning skall pröva svensk lag och ordning.
Då gör vi så… inga problem.
