måndag 12 september 2011

är man masochist då eller… man väntar på en smäll

När man sitter på ett café i Malmö, och det kommer fram en person och ska låna min tändare, så säger jag nej. Att personen har invandrarbakgrund intresserar inte mig. Konventionen i svenska samhället säger, man stör inte gästerna utan frågar personalen om det är något som man är intresserad av.

Vem har lärt dessa människor att om man inte får låna tändaren så ställer man till det. Man pratar med kamratgruppen och det utbryter en störtflod av förfrågningar om tändaren.

Vem har lärt dem detta?

Och varför gör man så.

Det finns ingen lag i Sverige att vi ska låna ut tändare till andra generationers invandrare.

Däremot finns det lagar om ägande och integritet.

I det nya Sverige har man en tendens att gruppera sig i gäng. Man har lojalitet emot varandra, och ställer upp på varandra. Hjälper varandra.

Och så kan man provocera. Är man masochist ?

Man ska vara jävlig. Och ger sig inte förrän man får en smäll.

Och man kallar det att ta över, man kallar detta att påverka.

Obildade människor utan folkvett skall inte vistas i samhället. Vi kan inte bygga upp ett samhälle som passar dessa intellektuellt efterblivna gängmedlemmar, med egna lagar, och skall tvinga människor födda i landet att utföra olika saker.

Vi kan inte bygga upp ett modernt samhälle med sadism – masochist tendenser.

Vi måste skydda omvärlden från dessa kreatur. Bilda reservat eller något.

Det finns nekande och det finns jakande svar i svenska språket.

Dessa masochistiska tendenser finns i andra världsdelar och bör stanna där. detta är inget som kommer ur det ekonomiska eller politiska systemet, detta är enbart obildade människors behov av självhävdelse, och detta är inget som intresserar mig.

Om en vuxen människa provocerar för att få stryk, det är sjukt. Maschokister och detta har med en felaktig sexualitet att göra. Vi kan inte bygga upp ett samhälle ur impotens.

Och nu går jag ner till stranden och promenerar längs havet och trivs med detta.

Och stickar inga tröjor för att en vuxen karl vill detta. Och lånar inte ut tändaren för att någon skall få en anledning att tvinga mig till detta. Och umgås inte med människor som inte har ett språk.

Och med klockan på armen, inköpt för egna pengar på en resa av impuls.

Hur svårt kan det vara.

Och jag går inte hem till franska människor och tigger tröjor, eller ska pröva deras grejer. Det är oförskämt och leder till masochistiska tendenser. Man får stryk.

Inom all militärtjänstgöring lär man sig persedelvård, inklusive hur man håller sina egna skor rena, man behöver inte dra in i hotellen och låna gästernas kläder för detta ändamål. Man är malaj,

Da har man frisedel, un enfant terrible.

Och barn skall inte larva runt på hotellen utan vårdares närvaro, de ska vara i skolan om man kan öppna dörren vill säga, och detta får man inte lära sig i militärtjänstgöringen. Det förväntas man klara. Att vara ett enfant terrible medför en del avståndstagande.

Man blir lätt en löjlig figur, men man är ju van att leva utanför samhället i sin kultur. Spelar trumma och dansar barfota. Billigt.