fredag 17 februari 2012

Vykort från två jupiter

 

Det lokala bryggeriet här i liege heter tydligen jupiter. Då jag inte är en ölälskare fann jag ölen tämligen ointressant. Men den har säkert sin publik.

Och med ett suckande ser jag att tråden som jag sytt volangen på klänningen blivit avklippt. Och det var väl den självutnämnda polska skönhetsdrottningen som under sin nyfikenhet fann sig avundsjuk.

Det är inte konstigt vad man kan tillåta sig när man anser sig vara vacker. Och en hund som skällde så alla skulle förstå att hon hade en svartsjuk man eller liknande. Det är viktigt, i den delen av europa att vara bevakad, då är man någon.

Hon kände sig kanske ensam och behövde någon som skällde på sig.

Eller är hon här och gör reklam för östeuropa. Dit alla utomeuropeiska invandrare skall åka. För att få en ny start efter sitt magplask i västeuropa. Man kan delge varandra olika kunskaper. Hur man fifflar med elen eller hur man fifflar med fjärrvärme. Det kan bli översvämning, men med lite tur och skicklighet Kan man undvika de misstag man gjorde i göteborg bland annat. Det brann under festen och många dog. Det blev översvämning.

Och även om nu denna sexdrottning med självdestruktiva tendenser inte förstår allvaret så kommer hon nog att förstå vad en massflykt innebär. Det finns så många hemlösa i världen, och rättvisa måste skipas och östeuropa som har en öppen och positiv attityd till nyheter verkar vara en lämplig plats.

Malmö, våldets stad. Man borde ha mer hjärtan på museet. Kanske denna lilla gest skulle pigga upp alla tungsinta svenskar som tröttnat på dumheter. Man får in hyresgäster som fifflar med elen till hissen, fifflar med lysknappar i entren och grejar med fjärrvärmen för att omfördela värmen i elementen, bara för att kolla en grej. Kanske man ser lite längre. Kanske man ser sprickorna i fasaden. Kanske man ser ledningar rasa av trycket. Vad vet jag vad malmöborna ser. Jag vet bara vad jag ser, och även om huset inte är en arkitektonisk raritet så är det människor som bor där. de bor där och vill ha sina grejer ifred, inte behöva oroa sig för att en ledning skall explodera pga att någon ville leka med den vattenburna värmen i elementen.

Det finns gränser för vad jag tolererar. Malmöborna är mer tålmodiga än jag. Eller?