Jag tittar inte på schlagerfestivalen i år. Jag har nog inte tittat på många år. Det är inte så att schlagerfestivalen är ett dåligt program, eller ens dålig underhållning, men vi kan kalla det för energikrävande. Det drar för mycket el.
Detta är en argumentationsteknik man använder i betongen. En kontroversiell och udda förklaring, låt oss kalla att väcka upp.
Man tittar inte på schlagerfestivalen för att det drar för mycket el, och sakta börjar man vakna. Det uppstår frågor. Om elförbrukning i sverige. Det går långsamt, men man börjar liksom ändra fokus, man sätts på ett annat spår. Det går långsamt men man tänker liksom annorlunda i betongen.
Vi läser i tidningen att så fort det blir en smula mer vind är det storm och folk blir strömlösa, det börjar snöa och folk blir strömlösa. I sina hem, de kanske har en djurbesättning. De kanske är bönder eller bara beroende av el. och inget händer.
Man behöver ström även om det stormar, även om det snöar. Och kanske man skall titta över hur strömmen fördelas. Kanske det skall omfördelas. Distribueras på ett annat sätt. Kanske ledningar måste konstrueras på ett annat sätt. Men varför händer ingenting?
Sverige ligger på den breddgraden att det under halva året är kallare klimat, detta vet vi. Och vi vet att mänga människor är beroende av ström när det är kallt och när det är varmt. Och ändå läser vi i tidningen att det saknas ström vi extremväder.
När man reser i södra Spanien har man en offensiv el-satsning. Folk i Spanien har en schlagerfestival men de har också ett högt mått av kunskap om el och man har försök med solpaneler och vindkraft, och man klarar av att hålla dessa två kunskapsfält aktuella i huvudet samtidigt. Både kunskapen om el och schlagerfestivalen, och man har åsikter om vilken låt som är bäst, fast man har ett projekt med solpaneler som man läser om i tidningen. Men detta går inte i sverige. När det är schlagerfestival så är det bara det. allt annat är ointressant. Och man lyssnar på vad artisterna tycker om schlagerfestivalen och sin egen låt, och man engagerar sig i ljusupplevelsen och kläderna, och man kämpar för att förstå. Och gör bara detta. Sverige måste lära sig att hålla två saker i huvudet samtidigt. Det finns folk som sköter schlagerfestivalen. Programledare, ljus och ljudtekniker och folk bakom kameran. Och det finns folk som är strömlösa vid extreväder som ett snöfall utgör. Och inga klockor ringer i hjärnan på den tvtittande svensken, som kanske har fullt upp med att sleva i sig middagen i det att man tittar på schlagerfestivalen. Det är svårt.
Gullan bornemark skrev på sextiotalet en barnvisa om de svenska barnen som skulle lära sig att spela kastanjetter som de spanska barnen, klok kvinna, en pionjär inom kognitiv forskning, att förstå.
