på vägen från Luxemburg upp till antwerpen bytte jag tåg i Bryssel. och se där kommer turister från göteborg skridande i sakta mak.
jag får väl anta att de kände sig manade att titta till…
efter att ha betalt en livscoachkurs i staden göteborg så kallade plikten hos de lojala göteborgarna att ge valuta för pengarna och skulle nu coacha mig. bryssel är en miljonstad och en vanlig vardag kan nog tempot vara ganska raskt i denna miljonstad, men se göteborg förivrar sig inte. de skrider, fyller upp hela trottoaren och långsamt klarar de av att tänka ut en betällning. att döma av brysselbornas stressade och nära gränsen till att brisera förstår man att denna promenad runt centralstationen har pågått hela dagen. och i reakläder från Ullared,( man ska ju inte vara för fin) lyser de upp tillvaron för brysselborna, sprider glädje. vill se glittret i ögat över att få se den fulländade människan som man inte får säga till.
och efter att levt i en lägenhet med sexton grader, har jag min ledvärk och eftersom göteborgaren inte kan räkna, utan skall lära sig på arbetstid så lever jag på en lägre ersättning än det korrekta, men man kom väl på i efterhand.
och hela världen vet detta och försöker finkänsligt påtala att man bör i anständighetens namn ersätta mig, men inga klockor ringer. man behöver information, vad ville man. skulle man snatta kaffe eller socker. skulle man kontrollera städningen av väskan.
göteborg är av banan.
.. och vilken farmor från latinamerika vill sätta sig i flygplanet, kora atlanten för att se hammarkullen och sina barnbarn ätande framför TV.n och med egna språkliga konventioner uppblandat med babyspråk, och choser och pipig röst gnälla efter godis. vilken farmor vill se detta. och det var ju därför man skulle ha kulturella lokaler, hemspråk och karneval. göteborg har misslyckats, som vanligt höll jag på att säga, men jag sa det inte…
här i belgien, ett tvåspråkigt land flamländska och franska pratar barnen klingande flamländska och kan mycket väl föra sig med eller utan farmor.
i luxemburg har man franska som officiellt språk men samtalsspråket är luxemburgska och treåringar har ett mycket stort ordförråd, de talar rent och korrekt med naturlig grammatik. och hur vet jag det? det hörs. det har inga låssasspråk, barnen lär sig inte att vara söta, gnälliga eller speciella. sedan om de äter framför TV.n eller inte, vet inte jag. men de har redan vid tre års ålder en känsla för privat och offentlig miljö, och det är bra. då vet man vad man håller på med.
att se dessa göteborgare, med näsan i vädret och skridande i sakta mak, gav inte mersmak. man undrade bara hur gick det med råttorna i översvämningarna. dog de eller sprang de runt på trottoarerna. och ärligt talat jag bryr mig inte. och jag vill inte titta till eller kontrollera städning eller disk. jag behöver lite mer substans i min information.
