Jag undrar vad klockan är. Klockan är 19.30 och då börjar halvåtta hos mig i fyran på svensk TV.
Ett matlagningsprogram där svenska vanliga människor lär svenska folket att äta vid bordet. Man tvättar händerna innan man börjar laga maten och handlar varorna i affären. Steg ett i social kompetens. Man äter med kniv och gaffel, och vi får anta att betongen tittar på detta och letar fel.
De sitter framför tv:n och med smutsiga händer slevar de i sig vad de fick tag på i grannens kylskåp. De handlar inte, pengarna skall räcka till kulturen.
Dessa matlagningsprogram är inte för svensk publik. Deltagarna är leksaker åt invandrarbefolkningen.
De skall sitta där och visa upp hur en svensk middagsbjudning går till. Det är löjligt.
Jag är i belgien och även om jag aldrig satt min fot i ett belgiskt hem så vet jag hur de umgås. Vad konstigt.
Jag vet på ett ungefär genom att ha läst litteratur, läst kokböcker. Läst restaurangmenuer och sett i mataffären, och så vet jag. Vad konstigt.
Det är ett ganska vanligt system som europeiska människor har att använda logiken och kanske ställa en fråga när det passar. Och hur man efter trettio år har missat den poängen finner jag ointressant. Det ska man veta hur europeiska människor skaffar sig kunskap om vardagliga ting.
