Efter att ha rest i de tyska stora städerna finner jag det mycket intressant att om man har författarambitioner studera hur det ekonomiska systemet faktiskt påverkar livsrummet för individen. Det tydliggörs extra mycket i Frankfurt och köln.
När man reser i de östeuropeiska länderna finns en annan social struktur beroende på den ekonomiska historien. Och detta påverkar i hög grad individens åsikter och val.
Tyskland har dessutom en inte helt ointressant litteraturtradition. Brecht, strum und drang. Och även om den traditionella tysken inte spottar ur sig citat i affären så påverkar detta naturligtvis åsikter och attityd.
Detta ger en mångfasetterad bild av europa.
Och bilen har en naturlig plats i den europeiska staden. Och den kullerstenslagda vägen tål inte detta och de gamla historiska byggnaderna kanske inte klarar av belastningen. Men bilen finns och accepteras, och den skall finnas överallt.
För mig är en bil en camaro eller en trans am, och om jag bodde i denna stora stad, så skulle jag åka kollektivt och använda min bil, m in muscle-car som en guldkant i tillvaron. Eller en harley davidson motorcykel. Jag skulle inrätta mitt liv efter kollektivtrafiken. Och varför det.
Man lever mer i samhället i kollektivtrafiken. Det finns en interaktion i metron. Man ser andra kategorier och funderar. Man ser skolbarnen med sin lärare, som troligtvis skall besöka ett museum eller en teaterföreställning, de äkta kulturbärarna.
Och man ser människor, och det är staden. Det är stadens puls. Interaktionen mellan olika kategorier.
Och frankfurt och lund för att nämna någon svensk stad. Det är två helt olika världar. Och båda ingår i europa och båda ingår i europeiska unionen.
Och man ska standardisera utbildningen, och vems referenser är tongivande. Hur skall den standardiserade undervisningen vara beskaffad.
Vi har en kritik i svenska skolan att historia är kungarnas och årtalens historia, och kanske är detta en väg. Att skapa tidslinjer utifrån makten.
Eller skall man gå djupare och se andra fenomen. Att se progressiviteten i ett samhälle utifrån bestämda kriterier, en mer modellbaserad undervisning. Där man söker just interaktionen mellan olika fneomen.
Europas tidslinjer är epokindelade. Nu är det barock. Nu är det modernism. Och allt utgår ifrån ett stilideal. Arkitektur, litteraur och konst. Samtidigt som samhället har en ekonomisk struktur och enhandelsstruktur och en politisk struktur.
Och i den standardiserade undervisningen kan man gå regionalt eller ska man ha en svepmetod, över europa.
Personligen har jag lite svårt att skrapa på ytan metoden, känna till. Men å andra sidan är det tråkigt att se utvecklingen av äggpriserna på den lokala marknaden i sverige under 1600-talet. Hur priset fluktuerade med ett par skilling hit och dit mellan norr och söder.
Min teori är att undervisningen skall vara från fragmentet till fraktalen. Och från fraktalen till fragmentet. Det är min metod.
Men jag tycker absolut att om man har en ambition att beskriva nutiden, skapa tidsdokument bör man vistas en tid i en tysk storstad. Journalist, samhällsvetare eller varför inte sociolog. Eller författare. Det är så annorlunda men ändå välbekant. Det är svårformulerat men ändå tydligt.
Man kan generalisera och säga att i tyskland dricker man öl, kör BMW och äter schnitsel, likväl som man kan säga att i Sverige äter man köttbullar , dricker mjölk och kör volvo. Men individen är mer komplex än så.
Och så finns det de som säger man ska resa förutsättningslöst, flyta med och bara vara.
Och så finns det dem som säger, man skall vara påläst och följa den samhälleliga debatten genom tidningar och tv samt ha en historisk förankring i sitt resande, och jag tillhör den senare åsikten. Och interaktionen med ursprungsbefolkningen blir automatiskt helt olika beroende på besökarens referenser och tidigare erfarenheter. Och förväntningar.
