Hela europas skolsystem bygger på piagets utvecklingsspykologi. Denne schweizare gjorde ett stort arbete om barns utvecklingsfaser och detta var unikt att man såg barn som människor. Freud och jung hade tidigare utvecklat människans psyke men piaget specialiserade sig på barndomen. Forskningen avstannade inte vid piaget men hans verk anses vara bärande än idag.
Europa har alternativa pedagogiker, men barnens utvecklingsstadier är ett grundantagande.
Grovmotorik, frinmotorik, språk och förmågan att bygga tankekonstruktioner och dra slutsatser följer ålader.
Vid tre år skall ett friskt barn kunna ungefär femhundra ord, vilket innebär att det förstår ordets innebördoch kan använda det grammatsikt korrekt.
Vid fem års ålder ca tusen ord och vid sju års ålder ca 2000 ord. Då är man halvspråkig.
Ett fullvärdigt språk innehåller 5000 till 7000 ord, och man förväntas kunna prata ytterligare ett språk, minst.
Sverige har tidigare överträffat dessa ramar, barnen kunde mer. Bibliotek, sagostunder, daghem, tv.s medvetenhet i barnprogram och föräldrar och andra vuxnas samtal med barn gav ett överresultat. Genom systematisk träning kunde barnen överprestera.
Och självklart anpassades studietakt och studielitteratur till dessa resultat då barnen inte skulle ha tråkigt i skolan. De skulle ha motstånd.
På tio år har trenden vänt. Barnen har ingen överprestation i språk, studietakt och studielitteratur har blivit för komplexa för dagens språkliga nivå generellt.
Så finns det grupper i svenska samhället som fortfarande överpresterar i förhållande till piagets grundmodell, och vad beror detta på.
Man kan göra det lätt för sig och säga att det är ett mått på ekonomisk status, men det är inte så. Man kan kalla det tidsbrist. Båda föräldrar arbetar och daghemmen har för stora barngrupper.
Men detta är ingen förklaring. Och orsakerna är många. Man måste förstå. Och om man förstår kan man antingen bevara eller förändra. Om man förstår att språket är en kommunikation som är en konstruktion, med regler och konventioner för hur kommunikationens skall ske.
Om man sätter sig bredvid, och skapar egna konventioner så fungerar detta enbart i bredvid. Man kan inte tillgodogöra sig samhällets information. Man förstår inte. Så är det.
Hur många treåringar i sverige har inte femhundra ord till sitt förfogande, och vad händer med dessa barn i skolstarten. Och vem har ansvar att veta att en treåring skall ha ett ordförråd på femhundra ord i europa för att kunna följa skolan och samhällets krav.
Vem bär ansvaret för detta. Svensk förort kanske kan svara på detta.
Och kanske om man inte varit inne i den yrkesarbetande kvinnans lägenhet olovandes, olaga intrång för att stjäla socker och mjölk, snoka i lådor och skåp kanske man kunde varit trygg idag. Sluppit ringa och kontrollera sin partner. Det tar tid och kraft från barnet. Man måste vara trygg för att kunna uppfostra ett barn. Det gäller i synnerhet den ensamstående yrkesarbetande kvinnan med barn, det är inte så svårt att förstå. Det ska man klara i förorten. Eller.
Det finns förklaringar till att barnen har ett sämre ordförråd. Och jag vill hänvisa till världens nomadfolk. Samer, zigenare, beduiner. Alla har reproducerat sig och alla lär sina barn ett språk.
Det samiska folket går inte runt med rullatorer, kryckor eller andra symboler. Deras sameland sträcker sig över fyra nationer och de kämpar för att behålla sitt språk, sitt samespråk som gör att de kan kommunicera med samer för att överleva, eller? Och deras barn följer samma utvecklingskurva som övriga barn.
Och nu faller hela språkdebatten samman. Skall jag tycka synd om er eller.
Hur många ord innehåller en turkisk såpopera eller en iransk krigsfilm, och inom vilket ordstruktur finns orden, vad benämner de. Och hur uttalas de. Hur pratar man i en krigsfilm, eller i en såpopera. Detta är inte verkligheten det är en bild av en verklighet.
