lördag 21 juli 2012

Så här är jag uppfostrad…

P7190001

Min morfar var moskvatrogen kommunist.

Och min mor. Även om hon inte var partitrogen hade hon självförtroende och organisationsförmåga utöver det vanliga. Detta är vad jag lärt mig om kvinnlig arbetskraft.

Tre barn och hund, och akvarium och undulater och arbetade heltid som programmerare och avancerade till toppen som högsta hönset .

Och när man ser dagens kvinnor, unga mödrar, pensionerade kvinnor med rullator och görande grimaser kan jag bara citera metro 2033

”födda att krypa”

Den svenska kvinnan är ett menlöst offer. Och vem har fört henne dit. Svaret blir hon själv. Hon har själv gjort sitt eget kors. Ett kors av otillräcklighet och förvirring.

Vi tre barn uppfostrades att inrätta oss i ledet. Det fanns inte mycket tid för trams och att vara speciell. Vi förmodades klara av att lägga smutstvätten i tvättkorgen, annars tvättades den inte. Och vi klarade detta. Vi behövde inte ens träna. Vi förväntades klara av att städa det rum vi huserade. Att ta hand om cykeln eller hunden vi velat ha. Och vi förväntades att kunna strukturera fritid och studier. Eller fritid och arbete.

Alla tre barn var mycket olika, och min mor förklarade att det finns olika tekniker att bemöta olika människor. Vi fick tidigt lära oss att informationen kan se olika ut, men att detta inte påverkar resultatet. Vi fick lära oss flexibilitet.

Min mor skötte hushåll och heltidsarbete och vi barn fick som sagt inrätta oss.

Ett exempel var att maten serverades klockan sex och det förväntades att vi skulle kunna klockan och att vi skulle kunna passa tider.

Vi förväntades att klara av att packa wekeend väskan inför helgens sommarstugevistelse, kolla väder och planera för tre dagar. Själv bära våra saker till huset och själva tala om vad vi behövde.

Det ingick förhandlingar och villkor i vår uppfostran. Om jag skall handla och laga mat till fem personer och en hund skall jag ha en shoppingbil., sa min mor. Och det fick hon, naturligtvis.

Och min barndom kantades av låt oss kalla det skvaller. Det menlösa offret i den lilla småstaden som inte av egen kraft klarade av att prata med sin man. Pratade de inte samma språk. Hade hon inte ord eller var hon rädd. Jag vet inte och vill inte veta.

Det fanns tid till förklarande instruktioner, investeringar i humankapital. Men att tramsa och krångla för att få uppmärksamhet. Glöm det.

Skillnaden i inne ute-listan blev särskilt tydlig vid sjukdom. När du var frisk och kry sken alltid solen och man fick rätt uppmärksamhet. Vid sjukdom gick solen i moln och man fick vara på sitt rum. Koma ut vid måltiderna och det var en obehaglig atmosfär runt ens egen person. Vilket gjorde att vi var osedvanligt friska. Aldrig sjuka, åt aldrig pencillin.

Skvaller, lögner och förtal var strängt förbjudna. Vi förväntades klara av de konflikter som uppstod med syskon och kamrater. Ingen hade tid att lyssna på skvaller och vekhet.

Den information våra föräldrar sökte skulle vara progressiv och ha en nyttighetsaspekt. Föra utvecklingen framåt, annars kunde vi lika gärna hålla käften, helt enkelt.

Detta gjorde att man tidigt fick lära sig att formulera allt blixtsnabbt i huvudet. Ungdomens språk var kryddat med extraord och slanguttryck. Vi blev ombedda att rensa språket i samtal med vuxna. Detta innebar att det fanns en distinktion mellan vuxna och barn.

Och vi fick lära oss att gå ordentligt. Att hålla huvudet högt.

Alla barn analyserade från tidig ålder beteende. Och vi föraktade tröghet och bristande flexibilitet. Man fick gärna vidhålla en ståndpunkt men var tvungen att förstå att andra människor tycker annorlunda och är lika halsstarriga. Vi fick motstånd. Våra föräldrar var inga curlingföräldrar och vi hade höga förväntningar på oss. Som vi infriade eller inte infriade.

Alla tre barn var aktiva och vetgiriga barn, som drog åt helt olika håll och genom den frihet under ansvar vi fick från tidig ålder kunde vi utvecklas åt helt olika håll. Detta är och var ganska ovanligt för en familj, men vi gjorde det.

Jag har alltid beundrat mina föräldrar och skulle aldrig falla mig i att förakta dem. De var för intelligenta. De var verkligen intelligenta, logiska och analyserande.

Däremot lärde vi oss att förakta, det kanske inte var meningen men vi fick lära oss att ta oss ur situationer vi själva skapat. Vi var inga änglar, och vi fick mycket frihet. Men förväntades klarar upp situationer utan familjens beskydd. Och detta var vanligt i den tidens uppfostran och den tidens miljö, och det är det inte idag. Familjen backar upp.

Svensk arbetskraft är menlös. Man vet inte vad som krävs av en, man vet inte vad tjänsten innebär eftersom man inte klarar av att läsa arbetsbeskrivningen. Men man tycker det är kul.

Man tycker det är spännande.

Min barndom och ungdomstid skedde under den feministiska våg som avsåg utbildning, arbete kombinerat med familj, barn osv.

Dagens feminism betonar spänningen mellan man och kvinna , och den skall alltid finnas där. i kioskkön, i hissen och i tvättstugan. Man skall som kvinna uppmärksammas som kvinna, och det blir som sliten hora effekt. Den spänning, den gummisnodd eller magnetism som skall skapas är för länge sedan utsliten och gummisnodden är en uttänd plåga sop man kan knyta ihop soppåsen med.

Kompetens förväxlas med sexighet, som anses vara en egenskap som är värdefull i yrket.

och man sitter i kvinnliga nätverk, där man får information och instruktioner. den lilla egocentriska världsbilden ger feltolkningar som får konsekvenser, som kan betraktas som straffbara. privatarmeer är förbjudna i sverige, systematisk förföljelse är förbjudna. och att rör gästernas privata tillhörigheter i hemmet eller på det betalda hotellrummet är förbjudet, och att man går in och vandaliserar. detta får konsekvenser. det innebär motprestationer.

Om man har en allmänbildning som ryms i en valnöt kanske man skall försöka se till att tiden går. I ansiktet men även utanför hemmets väggar. Nya bilmodeller kommer och går, nya gränser dras mellan nationer. Nya politiska ledare kommer efter gamla politiska ledare och sjukvården utvecklas eller avvecklas.

Helt normalt, och rynkorna på överläppen kanske man hade kunnat undvika om man låtit bli att snörpa på munnen i tidig ålder. I svenska samhället finns livsmönster och i dessa livsmönster ingår konsumtionsmönster. Det finns dem som handlar för att det är billigt. Kvalitet och behov , i till exempel livsmedel har en underordnad betydelse. Och så finns det dem som handlar sina livsmedel utifrån andra kriterier.

När man kommer till göteborg , som jag känner bäst,från andra orter slås man av den finkänslighet som existerar i detta humoristiska område. Och man förstår att långvariga relationer är viktigt. Man har känt varandra sedan skolan eller lekis och är fortfarande vänner. Och det anses som en god egenskap. Som nyinflyttad möts man av två kategorier av finkänslighet. Dem som handlar utifrån sitt konsumtionsmönster men frågar om den nyinflyttades konsumtionsmönster, och dem som utifrån sitt eget konsumtionsmönster skapar en verklighet där alla kosumerar på samma sätt. Och den som är flexibel är en välkommen gäst överallt emedan den som formar verkligheten har lite mer låt oss kalla det anpassningsproblem.

Och nu har i det svenska samhället en ny kategori infunnit sig. Man skickar ut spejare att kontrollera. Detta är olagligt, men man tycker det är kul. Man hajpar. Och vetskapen man har om individen skall man ha för att störa eller underlätta. I svenskt skolsystem finns inga som helst direktiv om sortering av samhällsmedborgare, utan detta fenomen är en social konstruktion. Vilket leder till att småflickor i stället för att gå i skolan springer i livsmedelsaffärer och kontrollerar vad folk handlar, för att förmedla den kunskapen till sitt nätverk. Och utifrån sin kunskap analyseras inköpen. Syftet med inköpen tolkas och detta blir i nittionio fall av hundra fel. och dessa snokande flickor blir avskurna från den officiella informationen. Detta kallas fördumning eller dumpning. Man blir avvikande från samhällets konventioner. Man har ett felaktigt signalsystem. Och detta får konsekvenser för individen som arbetskraft. Har man utländsk bakgrund hänvisar man till sitt hemland, som man inte besökt. Har man en svensk bakgrund hänvisar man till en person, som ingen kan kontrollera att det är sant. Och man kommer längre och längre bort från samhällets konventioner och normsystem. Och den frivillighet som från början fanns byts till tvångsmässigt beteende. Man vet inget annat. Man följer efter eller får instruktioner från det isolerade nätverket.att kontrollera.

Dessa flickors konkurrenskraft som arbetskraft försätts ur spel och deras uppgift blir att ställa upp, man får små uppdrag, och anser detta fullständigt tillräckligt. Och man kan ha olika förklaringsmodeller att man gör som man gör.

Man vill bli journalist.P3220006

Man hjälper någon i nätverket. Och man lyder bara vissa personer. Och man lyssnar inte. Eller man tror inte på det som sägs. Man har isolerat sig från samhället. Man leker spion.

Och självklart accepterar inte samhället detta beteende. Självklart ser man förföljelse och trakasserier, och självklart agerar man i två riktningar. Man hjälper den förföljde och visar fel för förföljaren. Är detta farligt. Det innebär en fördröjning i individens utveckling och en fördröjning i samhället och det kan kan vara ödesdigert.

Arbete utomlands likaså, man har ingen aning om internationell arbetslagstiftning, internationella flyktinglagar eller prostitutionslagstiftning i landet. Man har en roll av observant, spion och är där för att kontrollera, inte att utföra ett arbete utan just kontrollera. Inget bra ingångsläge på en ny arbetsmarknad. Det ska man fatta, av sig själv. I studier av skolsystem i olika europeiska länder finns inga sorteringsverktyg eller metoder som säger att man skall följa efter en individ i affären eller kontrollera resväskor och hygienartiklar. Detta måste komma någon annanstans ifrån. Och läser man landets arbetsbeskrivning vad som ingår i arbetet finns tydliga instruktioner om privat ägande. Som man bortser från, för att man inte läst eller för att man leker spion eller journalist eller liknande. Det blir löjligt. Den svenska kvinnan är löjlig. Ett veckans skämt. Det är bara så. invandrad eller ursprungsbefolkning med facebook i mobilen. vet man inte ens vad man skall handla till middagsmat. måste fråga , vad är klockan?