Tågpersonalen som förälder
Jag har rest med tåg och jag har rest med buss i europa, och detta är ett mycket intressant område. Där tradition, ekonomi och ägande möter nya krav på komfort, tillgänglighet och kommunikation.
Region skåne säger sig ha expanderat. Man har investerat i nya tågstationer, byggnader och tågteknik. Snabbtågen, internationella fåg skall samsas med regiontåg och lokalbefolkning.
Och det är många intressenter. För sverige är det banverket som äger rälsen, den ambullerade kaffevagnförsäljningen är privat företagsamhet, tågvärdar är anställda av statliga SJ eller regionens tågbolag.
Och det sker nyrekrytering av personal.
Tåg och buss säger sig vara ett miljövänligt företag och man använder sin miljöpolicy i reklamen.
Och vad innebär denna nyrekrytering.
Obekväm arbetstid och förflyttningar ger ett arbete som kanske inte är alltid barnvänligt. Och detta kan ge ett sämre konkurrensförhållande för unga kvinnor. eller unga föräldrar.
De arbetstider som avses ger en verklighet där daghemmet inte räcker till utan barn måste passas i hemmet av den ena föräldern eller släktningar och barnflickor.
Detta kan ge en situation av att kvinnan stannar hemma med småbarn, eller inte kan avancera inom företaget eftersom hon har småbarn och måste vara mer stationär, inte så mobil för barnens skull.
Och vi lever i en verklighet där nya grupper av arbetskraft, det mångkulturella samhället, konkurrerar om arbetstillfällena, och vi lever i en värld där jämställdhet mellan könen är en grungläggande rättighet.
Vi har i sverige genom grundlagen 1921 där allmän röstrött, kvinnlig rösträtt, infördes sagt att kvinnor och män är jämställda som medborgare.
Vi har också en biologisk faktor av reproduktion.
Jag kan tänka mig att på en tvåkönad stor arbetsplats kan parbildning ske man arbetar på samma arbetsplats och är gifta med varnadra. Och man vill skaffa barn.
Men vad händer. Den snälla släktingen, kanske mormor skall självklart umgås med sina barnbarn, men kanske inte självklart som obetald arbetskraft.
Att en av föräldrarna söker en dagtid, är möjligt, men det blir en minskning i konkurrenskraft i avancemang, man blir mer låst till rummet, hemmet genom barnens entré.
Och det finns en trend i samhället att detta skall vi acceptera.
Feminismen har tagit ett nytt spår. Bejaka sin kvinnlighet. Det finns andra värden i livet än arbete. Man kan satsa på sitt yttre i stället eller ett trevligt privatliv.
Jag håller inte med. Man skall i det moderna samhället kunna kombinera yrke och familj. Kvinnor skall kunna avancera inom företaget. Det skall finnas fullgoda alternativ för familjer med arbete på andra tider än kommunal barnomsorg kan tillhandahålla.
Och man kan hitta former för denna omsorg eller förvaring. Tågdagis.
Att tågpersonalen skulle skapa föräldrakooperativ, eller personalkooperativ är en lösning, men arbetssam.
Att företaget skapar ett barnförvaringssystem med anställd personal, för nätter då mamma och pappa arbetar är en möjlighet.
Man kan fundera på detta i och med att det är en expanderande verksamhet, och man använder miljön som argument i reklamen. Man är samhällstillvänd som använder tåget, men om det är ett system av orättvisa och diskriminering mot barnfamiljer, är jag beredd att stödja detta system?
Jag ser ingen konflikt i kvinnliga chefer och barnfamiljer. Jag ser också en möjlighet till ett alternativt barnomsorgssystem som kan ge kommunal barnomsorg influenser och nytänkande.
Dagens verklighet är att den kommunala barnomsorgsverksamheten inte uppfyller föräldrarnas krav på trygghet eller kvalitet.
Dagens verklighet är att investering i humankapital inte fungerar och är en ekonomisk förlust för samhället.
Tidigare har man kunnat försvara skola och barnomsorg med att den investering i humankapitalet som dessa verksamheter utgjorde var samhällsekonomiskt försvarbara genom att de investeringar man gjorde betalade sig i dugliga medborgare.
Varenda krona jag investerar i humankapital skall betalas tillbaka. Vem är jag och vad är humankapital.
Human kapital är information, korrekt och sanningsenlig i tid och rum. Och jag är anställd personal eller förälder då det avser omyndiga barn.
Om jag som turist ger en människa instruktioner om vägen som frågar mig på gatan, är detta inte en investering i humankapital det är en utbetalning. Jag är en duglig medborgare som genom att visa vägen för en främling och undviker friktion, ilska och förvirring betalar tillbaks för att jag fick korrekt behandling på daghem och skola under min uppväxt. Jag är inget problem och jag är till glädje och gör gott intryck på främlingen genom min uppfostran och bakgrund.
Jag ser en bristande jämställdhet i investering i human kapital mellan länder mellan grupper i länder, och jag ser att investeringar samhället gjort i vissa grupper och i vissa länder inte var värt pengarna. Detta är min analys. Och det kanske man ska se över. Det är en kritik som man kanske skall ta till sig.
Hotellpersonal, cafépersonal och så vidare. Vad är arbetsuppgiften och hur skall den utföras?
