Resan i tyskland är över. Jag hade flera syften med resan,
Att kontrollera tysk tåg. Fungerar perfekt. Lätt att resa och ICE är ett flaggskepp att lita till.
Jordbrukspolitiken. Jag har tjatat och tjatat om information om eu.s jordbrukspolitik och dess riktlinjer. Kvoterad odling och konsekvenser, men inte riktigt fått ett svar i sverige. Så jag kontrollerar själv. Och nu vet jag.
Att unionens något strama riktlinjer kan ha en utjämnande effekt. Små länder med en odemokratisk bakgrund kan i detta hitta en väg till välstånd, emedan större nationer kan känna en viss storebrorattityd som man inte riktigt kan erkänna.
Att ingå i en union måste innebära att den nationella, och individuella tankesfären får stå tillbaka för en mer differentierad och komplex syn på yrket eller nationens välstånd.
Att se effekten av outbildad arbetskraft i en renodlad marknadsekonomi.
Tyska hotell säljer dålig tjänster, och stadens hotell står tomma. Detta eror inte enbart på tyskens semestermönster, turismen har tagit en paus från europa. Det är för osäkert och överreklamerat.
Jag har suttit i östeuropa tillsammans med miljöengagerad människor från olika delar av europa. Och vi sitter tysta och vi förstår.
Tysklands statliga och regionala ekonomi är kraftigt eftersatt. Den sk offentliga sektorn. Om företagens ekonomi är pedantskött, om de internationella relationerna är mer än goda. Så anser jag, att privatekonomier och offentlig sektor är kraftigt eftersatt.
Om detta beror på bristande kunskap eller engagemang kan jag inte svara på. Jag kan heller inte analysera inflationsns effekt i en monetär unionsekonomi, eftersom jag har levt hela mitt liv i en nationell ekonomi. Och där är jag expert.
Men inflationsens roll och bostadens marknadsanpassade priser ger en märklig bild av städernas ekonomi.
Här skönjer man femliter plastdunk och vattenkran i källaren. Tvagning i det offentliga badhuset.
Jag ger den europeiska storstaden tre till fem år sedan har det havererat i nuvarnade expanderingstakt.
Och den förutseenden tysken kan bosätt aisg i södra spaniens öken. Betal lydigt och snällt sin sophämtningsavgift. Fundera i kvartersklubben hur duschvattnet skall återvinnas i tomatodlingarna, och man kan bli självförsörjande på grönsaker, ekologiskt odlade.
Den tyska familjen kan se med tillit på framtiden och ge sina barn och barnbarn en framtidstro.
Det mångkulturella och det internationella i de europeiska stora städerna ger oss en bild av skolsystem i andra delar av världen. Och man blir inte imponerad.
Den stora staden blir likt ett reservat. I sverige har göteborg sina översvämningar, och malmö innerstad har betydande råttproblem.
Och ändå ingår sophämtning i hyran och vi har förhållandevis billiga bostäder. Statligt subventionerade, men ändå. Vi har grupper i samhället, det nya samhället som aldrig får nog. Cykelstölder, kläder plockas ur välgörenhetscontaniers. Man plockar mat ur soptunnor. Båtmotorer stjäls. Husvagnar, fritidsbåtar.
Och detta är trakasserier av ursprungsbefolkningen. Trakasserier av folkgrupper skall inte ge lån från IMF.
Förföljelse och trakasserier av enskilda individer eller grupper. Och en kroatiska i estland eller i sevilla. Jag är inte intresserad. Vi har inget att prat om. Östeuropa borde läsa på innan man ger sig ut i vida världen, utan arbetstillstånd. Det kan får konsekvenser i hemlandet. Internationella relationer.
Nu sitter jag här i berlin. Ibis hotell som vimlade av latinamerikanskor som arbetade och snokade i min resväska, och man får inte säga till.
Om jag vill promenera föredrar jag en hund.
I svenska stora städer utvecklas kulturella reservat, där olika grupper kan hjälpa varandra, vilket innebär att man trakasserar ursprungsbefolkningen. Kvinnor hålls hemma enligt hemlandets kulturella mönster, och jag anar att det är likadant här. Vad är europa?
Jag kommer aldrig mer hit. De ekonomiska mönstren genererar slum. Men man har kartoffelsallat i lightvariant, alltid något.
